Ruth Gustafsson var journalist och socialdemokratisk kommun- och riksdagspolitiker. Hon hade stor betydelse för uppbyggnaden av den socialdemokratiska kvinnorörelsen.
Ruth Gustafsson föddes i Stockholm 1881. Hennes liv var från barndomen genom familjen genomsyrat av arbetarrörelsens idéer. Via fadern, verkmästaren Teodor Pettersson, kom det fackliga engagemanget, som hon också ägnade sig åt i unga år då hon var kappsömmerska. Även modern Anna Pettersson var övertygad socialist. Ännu inte 21 år fyllda, den 3 mars 1902, gick dottern samtidigt med modern in i den socialdemokratiska kvinnoklubben i Stockholm och därmed i Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP). Kanske var det som nyligen ansluten till den socialdemokratiska ungdomsklubben på Söder 1904 som hon första gången träffade metallarbetaren Hjalmar Gustafsson, även han medlem i klubben, som hon kom att leva med i ett samvetsäktenskap från 1906 och som lagligt vigd från 1912.
Tiden i ungdomsklubben förefaller ha drivit Ruth Gustafsson i vänsterradikal och anarkistisk riktning, även om hon senare i livet skulle komma att tillhöra det segrande etablissemanget inom socialdemokratin. Som delegat på SAP:s kongress 1905 gav hon, tvärtemot flera andra framträdande kvinnor i partiet, sitt stöd åt Hinke Bergegrens motion för en prioritering av kampen för kvinnlig rösträtt och hon ska senare ha backat upp honom i den konflikt som ledde till hans uteslutning. Vidare satt hon mot 00-talets slut i styrelsen för tidningen Stormklockan, medan maken delade redaktörskapet med Zeth Höglund, vars närmaste umgänge de båda tillhörde. Samtidigt var Ruth Gustafsson redaktör för den socialdemokratiska kvinnorörelsens tidskrift Morgonbris. Hennes tid på denna post blev dock kortvarig. Det har hävdats att detta bland annat hade sin upprinnelse i det faktum att hon lät publicera en rad artiklar om födelsekontroll. Hon återkom dock senare till tidskriften, 1919–1921.
Det är uppenbart att Ruth Gustafssons särskilda intresse för mödrar som saknade ekonomiskt stöd av en man – ogifta, gifta eller änkor – hade sitt ursprung i personliga erfarenheter. Efter att fadern dött 1901 och lämnat modern med ”många oförsörjda barn” hade hon, intygas i Morgonbris, med egna ögon sett ”hur hjärtlöst orättvist samhället är, när det gäller skydd för kvinnorna och de faderlösa”. Det var bland annat också de ogifta mödrarnas rättigheter som hon talade om på sina agitationsturnéer runt om i landet.
Rösträtten och den politiska jämlikheten mellan könen var en av de viktigaste frågorna för Ruth Gustafsson. Så pass angelägen fann hon denna att hon slöt upp bakom en grupp borgerliga kvinnor vid en rösträttsuppvaktning av Karl Staaffs regering 1905. Det var också rösträtten som var temat för ett av hennes mest betydelsefulla tal. Det hölls på Ladugårdsgärde våren 1918, efter det att motståndet i riksdagens första kammare blivit för stort för att ett demokratiskt genombrott skulle kunna äga rum. Ytterligare frågor som stod på dagordningen för Ruth Gustafssons agitation var exempelvis en förbättring av fattigvården och att barnen skulle undervisas i nykterhet i skolorna. Social- och skolfrågor var därtill hennes profilfrågor i Stockholms stadsfullmäktige, där hon inträdde som ledamot 1919 och satt tillsammans med sin make. Där innehade hon dessutom 1923–1934 den viktiga posten som ledamot i det nyinrättade stadskollegiet, en motsvarighet till våra dagars kommunstyrelse. I Stockholms stadsfullmäktige satt hon kvar i nästan 20 år. År 1932 valdes Ruth Gustafsson in som ledamot av riksdagens andra kammare där hon kom att medverka i ett flertal utredningsarbeten.
Ruth Gustafsson skilde sig 1934. Hon var mor till två barn, sonen Arne och dottern Vanja Lantz. Ruth Gustafssons politiska karriär avtog efter att hon lämnat riksdagen 1948. Hon dog i Stockholm 1960, 79 år gammal. Hon vilar på Skogskyrkogården i en grav tillsammans med sina barn och sin svärson.