Valfrid Palmgren Munch-Petersen var pionjär inom folkbiblioteken men också engagerad för kvinnors rättigheter och i fredsfrågor. Hon var även verksam som pedagog och föreläsare och sammanställde den första mer omfattande svensk-danska ordboken.
Valfrid Palmgren Munch-Petersen var dotter till Karl Edvard Palmgren och Ida Palmgren. Hon föddes 1877 som mellanbarn i en syskonskara på tre. Modern var judinna men konverterade i samband med giftermålet. Fadern kom från en fattig präst- och lärarfamilj i Småland men gick in vid Telegrafstyrelsen, där han fick utbildning och blev lärare vid Mosaiska församlingens skola i Stockholm. Han hade radikala pedagogiska idéer, som vann gehör hos några inflytelserika personer. Med deras ekonomiska stöd startade han år 1876 Praktiska arbetsskolan för barn och ungdom, från 1891 Palmgrenska samskolan. Det var den första samskolan i Sverige och den blev mycket uppmärksammad för sin förening av praktiska och teoretiska ämnen samt för sin moderna språkundervisning.
Karl Edvard Palmgren menade att flickor och pojkar måste få samma uppfostran och de två systrarna behandlades som barn, inte flickor. Som små väckte de uppmärksamhet med sitt kortklippta hår och sina kortbyxor. Alla tre barnen gick i Palmgrenska samskolan, där också modern Ida arbetade. Allt eftersom skolan växte blev familjen ekonomiskt välsituerad och Valfrid Palmgren Munch-Petersen och hennes syster deltog i den tidens stockholmska nöjesliv.
Valfrid Palmgren Munch-Petersen tog studenten hösten 1895 och skrevs i januari 1896 in vid Uppsala universitet. Där blev hon fil.kand. med språk, filosofi och matematik i sin examen. Hon gjorde flera utlandsresor och deltog i språkkurser i Tyskland, Frankrike och England. Hösten 1900 tillbringade hon vid Christ Church College i Oxford. Åter i Uppsala 1901 gick hon med i Uppsala kvinnliga studentförening. Hon inriktade då studierna på romanska språk och filosofi och tog sin fil.lic.examen 1903. Den 6 maj 1905 disputerade hon, som den elfte kvinnan i Uppsala, på avhandlingen Observations sur l'infinitif dans Agrippa d'Aubigné och den 30 maj promoverades hon som den enda kvinnan bland det årets 18 promovendi.
Under sin studietid arbetade Valfrid Palmgren Munch-Petersen periodvis som lärare på Palmgrenska samskolan och en framtid som pedagog verkade naturlig. Men av hälsoskäl planerade fadern att sälja skolan och hon ville inte undervisa under någon annan pedagogisk ledning än faderns. Hon sökte därför upp riksbibliotekarien E.W. Dahlgren angående möjligheten att få börja arbeta på Kungliga biblioteket. Kvinnor kunde vid denna tidpunkt ännu inte få ordinarie statlig tjänst, men efter provtjänstgöring anställdes hon som extra ordinarie amanuens hösten 1905. Hon var den första kvinnan som nationalbiblioteket anställde.
Något år senare började Valfrid Palmgren Munch-Petersen intressera sig för de folkbibliotek av olika slag som fanns i Stockholm. Hon besökte dem och fann att kvaliteten varierade stort. Med stöd av ett statligt stipendium reste hon under fyra månader hösten 1907 runt i de nordöstra delarna av USA och studerade public libraries. Hon besökte också skolbibliotek och bibliotekarieutbildningar, deltog i flera konferenser och imponerades av de amerikanska folkbiblioteken, som var under stark tillväxt. Hemkommen började hon arbeta för en radikal omläggning av det svenska biblioteksväsendet. Hon höll föredrag och skrev artiklar för att bilda opinion för saken och ordnade kurser för att höja bibliotekariernas utbildningsnivå. År 1909 utgav hon reserapporten Bibliotek och folkuppfostran och pamfletten Biblioteket − en ljushärd, som båda fick stor spridning. I december 1909 fick hon ecklesiastikministerns uppdrag att utreda och komma med förslag ”angående statliga åtgärder för främjande av det allmänna biblioteksväsendet”. I september 1911 avlämnades betänkandet, som fick avgörande betydelse för utvecklingen av folkbiblioteken.
Valfrid Palmgren Munch-Petersen deltog också aktivt i den så kallade Nick Carter-debatten, där hon pläderade för att barn inte borde förbjudas att läsa den så kallade smutslitteraturen utan i stället skulle erbjudas bibliotek med goda böcker som alternativ. I december 1911 öppnade hon det första svenska barnbiblioteket, Stockholms barn- och ungdomsbibliotek på Drottninggatan 65 i Stockholm, finansierat av privata bidragsgivare och drivet delvis med ideellt arbete. Avsikten var dels att samla barn från olika samhällsklasser, dels att erbjuda böcker av god kvalitet och dels att skapa ett mönsterbibliotek efter amerikansk förebild. ”Library spirit” var ledordet och detta bibliotek, som fanns kvar till 1927 då det uppgick i Stadsbiblioteket, lade grunden för de moderna svenska barnbiblioteken.
Valfrid Palmgren Munch-Petersen engagerade sig i kampen för kvinnlig rösträtt och blev medlem i Föreningen för kvinnans politiska rösträtt (FKPR). Hennes hållning kan närmast kallas särartsfeministisk i det att hon hävdade att män och kvinnor hade olika roller i samhället. Hon pläderade dock starkt för att kvinnor skulle förvärvsarbeta. Inför kommunalvalet 1910, då kvinnor för första gången var valbara och hade rösträtt, inledde hon en kort politisk karriär inom det konservativa samlingspartiet Allmänna valmansförbundet. Valfrid Palmgren Munch-Petersen och socialdemokraten Gertrud Månsson valdes som de första kvinnliga ledamöterna in i Stockholms stadsfullmäktige. De blev därmed också de första två kvinnorna i Sveriges fullmäktigeförsamlingar. I fullmäktige engagerade sig Valfrid Palmgren Munch-Petersen i byggandet av ett stadsbibliotek och hon utsågs till medlem av Centralbibliotekskommittén. Hon och Gertrud Månsson medverkade också till att stadsfullmäktige beviljade ett bidrag till den internationella kongressen för kvinnors rösträtt i Stockholm 1911.
Den 30 april 1911 gifte sig Valfrid Palmgren Munch-Petersen med den danske vattenbyggnadsingenjören Jon Julius Munch-Petersen och flyttade till Köpenhamn, där hon inlemmades i den stora och framgångsrika familjen Munch-Petersen. Paret fick fyra söner, Gustaf, Harald, Finn och Jon. Maken blev professor vid Polyteknisk læreanstalt 1919. Somrarna tillbringades i familjens sommarhus Sølvklippen på Bornholm.
Svenska Gustafskyrkan invigdes 1911 och där blev Valfrid Palmgren Munch-Petersen under många år en ivrig förmedlare av svensk litteratur genom sina studiecirklar och föreläsningar.
I Danmark fortsatte Valfrid Palmgren Munch-Petersen att föreläsa om kvinnans roll i samhället, om bibliotek och om nationell identitet. Hon var under åren 1918−1936 ledamot av styrelsen för Köpenhamns kommunbibliotek. Snart anlitades hon också som föreläsare om svenska språket och kulturen. År 1916 anställdes hon som lektor i svenska vid Köpenhamns universitet, som den första kvinnliga läraren där. Hon undervisade också på den danska lärarhögskolan och föreläste på biblioteksskolan. Känd för den danska allmänheten blev hon genom sina radioprogram, där hon åren 1926−1954 under rubriken ”Svensk” varje vecka föreläste om det svenska språket och om svensk litteratur och kultur i vid bemärkelse. Hon talade flytande danska men föreläste alltid på svenska.
Undervisningen underströk behovet av en mera omfattande svensk-dansk ordbok och 1926 påbörjade Valfrid Palmgren Munch-Petersen det arbete som år 1954 resulterade i utgivningen av Svensk-dansk ordbog. Som oumbärlig medhjälpare hade hon Ellen Hartmann. Hon var också en mycket anlitad och uppskattad talare vid sammankomster i skilda sammanhang, även i Sverige. Hon recenserade svensk litteratur i danska tidningar och kallades ”inofficiell svensk kulturambassadör”. Hon blev allt mera upptagen av den danska, som hon uppfattade det, negativa hållningen till Sverige och allt svenskt, och debatterade frågan i tidningar och tidskrifter.
En stor och viktig insats gjorde Valfrid Palmgren Munch-Petersen först som styrelseledamot, sedan, från 1941, som ordförande för Köpenhamns första kvinnliga studenthem Kvinderegensen, som stod klart 1932. Hon deltog aktivt i Kvinderegensens verksamhet och lämnade styrelsen först 1957. Hennes förståelse för och personliga engagemang i studentskornas villkor och tillvaro var omtalat.
Valfrid Palmgren Munch-Petersen menade att hon radikaliserades med åren, särskilt efter sonen Gustafs död i spanska inbördeskriget. Kampen för fred och frihet förde henne till engagemang i Danske Kvinders Fredskæde och Danmarks Demokratiske Kvindeforbund, den danska delen av Kvinnornas Demokratiska Världsförbund, KDV (Women's International Democratic Federation, WIDF). Under kriget och Tysklands ockupation av Danmark spelade hon en viss roll i motståndsrörelsen genom sina radioföreläsningar där hon, utifrån exempel i den svenska litteraturen, talade för fred och frihet. Hon fick utreseförbud och blev, kanske även på grund av sitt judiska ursprung, tvungen att gå under jorden hösten 1944. Då blev hon inskriven under falskt namn på Bispebjergs Hospital och stannade där till krigets slut.
Under alla år i Danmark behöll Valfrid Palmgren Munch-Petersen kontakten med Sverige. Hon föreläste i olika sammanhang, ordnade ett barnbibliotek på Baltiska utställningen i Malmö 1914, deltog i invigningen av Stockholms stadsbibliotek 1928, blev hedersledamot av Sveriges Allmänna Biblioteksförening 1950, var hedersgäst på Stadsbiblioteket vid 50-årsjubiléet av öppnandet av Stockholms barn- och ungdomsbibliotek 1951. Därtill förekom hon regelbundet i intervjuer och reportage i svensk press. År 1955 promoverades hon till jubeldoktor vid Uppsala universitet.
Valfrid Palmgren Munch-Petersen avled i Gentofte i Danmark den 6 december 1967.