Nina Benner-Andersons (1865–1947) starka samhällsengagemang började med en sjuksköterskeutbildning och tog henne från otaliga föreningsverksamheter till politiska uppdrag och så småningom ledande positioner inom flera rösträtts-, nykterhets- och fredsorganisationer på lokal och nationell nivå.
Nina Benner-Anderson föddes 1865 som Nina Åhlander på citadellet i Landskrona, där hennes far arbetade. Hennes livslånga intresse för jämställdhet, rättvisa och för samhällets utsatta, kan säkerligen härledas från barndomens möten med straffångarna på slottet, liksom den tragiska vändning familjens liv tog när fadern själv fängslades på grund av förskingring. 18 år gammal blev hon ensam med tre yngre syskon då modern också avled.
Vägen till Västerås och samhällsengagemanget
Efter en sjuksköterskeutbildning vid Sophiahemmet i Stockholm arbetade Nina Benner-Anderson några år i huvudstaden och sedan vid ett järnbruk i Dalarna. Men när hon gifte sig 1893 tvingades hon ge upp sin sjuksköterskekarriär. Familjen upptog hennes krafter åtskilliga år framåt och det var först sedan familjen flyttat till Västerås 1906, som hon på allvar började engagera sig i olika samhällsfrågor. Med liv och lust och en omvittnad organisatorisk förmåga kastade hon sig in i stadens föreningsliv.
I Västerås medverkade Benner-Anderson hösten 1906 vid grundandet av Föreningen för kvinnans politiska rösträtt (FKPR), där hon senare innehade posten som ordförande 1912–1916. Vid kommunalvalet i december 1912 gick rösträttskvinnorna i staden samman över partigränserna om en egen kandidatlista, ”Kvinnorna”. Nina Benner-Anderson sattes upp som förstanamn och efter ett framgångsrikt val tog hon som första kvinna plats i Västerås stadsfullmäktige. Det berättas att när ledamöterna skulle hälsas välkomna vid det första sammanträdet höll talaren på att glömma henne:
”Herrar stadsfullmäktige… och fru Anderson!” – Läroverksadjunkt Bernhard Fjellman (citerad i intervju med Nina Benner-Anderssons sondotter Kerstin Benner)
Nina Benner-Andersons tid som fullmäktigeledamot varade till och med 1918, då hade hon omvalts en gång för de frisinnade. Hennes mandatperiod kom givetvis att präglas av det pågående världskriget. Själv motionerade hon om flera sociala frågor med koppling till kristiderna, till exempel om kommunal tvättstuga, om kommunalt folkkök för ogifta arbetare och om åtgärder mot den akuta livsmedelskrisen. Hon föreslog också att en så kallad ”Mjölkdroppe”, där fattiga spädbarn erbjöds mjölkersättning, skulle inrättas i staden.
Redan före krigsåren blev Nina Benner-Anderson aktiv i den svenska fredsrörelsen. Vid den stora internationella kvinnokongressen för fred i Haag 1915 närvarade hon som delegat tillsammans med vännen Ruth Randall-Edström från Västerås. Hon var därefter kassör fram till 1922 i den svenska sektionen av Internationella Kvinnokommittén för varaktig fred (senare Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF), vilken hade bildats vid kongressen.
Nykterhetskämpen
Ett ämne som vid sidan av fredsarbetet och kampen för kvinnlig rösträtt låg Nina Benner-Anderson varmt om hjärtat var frågan om att uppnå nykterhet i samhället. Hon var ordförande i den kvinnliga nykterhetsorganisationen Vita Bandet i Västerås och sedermera också ordförande i riksorganisationens centralstyrelse 1916–1922. Som ordförande i Vita Bandet var hon starkt engagerad i opinionsbildningen och lobbyarbetet inför folkomröstningen om rusdrycksförbud 1922. Hon ledde bland annat flera delegationer som uppvaktade statsministern och regeringen i frågan.
Nykterhetsfrågan ledde Nina Benner-Anderson till sist även in i rikspolitiken, och hon var verksam i den dåvarande liberala partiorganisationen Frisinnade landsföreningen. I samband med landsföreningens splittring 1923 valdes hon in i dess förtroenderåd (motsvarande partistyrelse), först som ersättare och senare som ordinarie ledamot.
På ålderns höst, i början av 1930-talet, anslöt sig Nina Benner-Anderson liksom åtskilliga andra kvinnokämpar till Vännernas samfund, kväkarna. Vännen och teologen Emilia Fogelklou mindes henne som:
”Vår kära ålderspresident, med sitt vita hår och sina unga tindrande ögon.” – Emilia Fogelklou (ur artikeln ”Hur vi började”, i Nordisk kväkartidskrift 3/1949)
Nina Benner-Anderson avled 1947 i Västerås vid 81 års ålder.
Johan Andersson, arkivarie, Västerås stadsarkiv
Texträttigheter: Du får använda materialet fritt om du anger upphov (fotograf, författare, konstnär). CC BY-NC
Bildrättigheter: Fanny Brate, porträtt av Nina Benner-Anderson. Tavla i släkten Benners ägo. Foto: Johan Andersson.
Hänvisa till artikeln så här: Johan Andersson, ”Nina Benner-Anderson – rösträttens, nykterhetens och fredens förkämpe”, artikel på Demokrati100.se, www.demokrati100.se/nina-benner-anderson-rostrattens-nykterhetens-och-fredens-forkampe/ (hämtad ÅÅÅÅ-MM-DD).
