Samernas förbryllande rösträttshistoria

Svartvitt fotografi av ett tjugotal människor som sitter runt ett bord och äter.

Samer fick – som andra svenska medborgare – allmän rösträtt 1918/21. Men precis som för andra nationella minoritetsgrupper är frågan mer komplicerad än den först kan tyckas.

De allra flesta som under senare tid intresserat sig för den allmänna rösträttens införande i Sverige blir snart varse att samernas rösträtt inte är så lätt att få grepp om, trots att den i grunden var lika som för alla andra. Å ena sidan fick de rösträtt som övriga medborgare 1918/21, å andra så finns det exempel på samer som av olika skäl inte kunde rösta ens därefter.

För att reda ut begreppen samlade Demokrati100 några insatta historiker och arkivarier för att med deras hjälp ta reda på historien om samernas rösträtt. Det visade sig vara en förbryllande historia. Samernas rösträttshistoria sträcker sig nämligen ända från 1600-talets början till 1900-talets mitt.

Grupp utan status – och med

Framför allt beror detta på att samerna inte är en enhetlig grupp – även om det gärna pratas om dem så. När myndigheterna definierat gruppen har de utgått från renskötseln, vilket bidragit till att andra samer definierats bort. Bland samer som grupp fanns de som var lokala eliter och hade stort och avgörande inflytande – de kunde kräva och fick ofta kommunal rösträtt, ibland trots att de saknade formella rättigheter. Andra hade varken inflytande eller status. Detta har också förändrats över tid och sett olika ut på olika platser. Det kan dessutom vara värt att komma ihåg att historiska källor parallellt använder sig av begrepp som ”lapp”, ”renskötare” och ”nomad” vilket ofta – men absolut inte alltid – var beteckningar för hela eller delar av landets samiska befolkning.

Men det där med 1600-talet då? Jo, som huvudsaklig befolkning i landets norra delar hade samer exempelvis rätt till representation och rösträtt i riksdagens bondestånd ända sedan 1600-talet. Redan Karl IX slog fast att samerna i den svenska Lappmarken skulle ha rösträtt och representation i ståndsriksdagen. Men det var förstås inte alltid som samerna sände representanter till riksdagen – riksdagsmän var kostsamma, både den långa resan och uppehället i huvudstaden skulle bekostas av lokalsamhället, vilket bidrog till att de samiska representanterna inte sällan hoppade över riksdagarna.

Skattebefrielse – en fördel med förhinder

Ytterligare en anledning till att samernas rösträtt är svår att överblicka är hur de beskattades och inte beskattades. Skatten var på olika sätt knuten till rösträtten och den som inte betalade fick inte rösta. Innan rösträttsstrecken avskaffades fanns det också möjlighet att få flera röster i de kommunala valen. Under det senare 1800-talet beskattades samebyar som ett kollektiv och det gav dem röster gemensamt i kommunen, på samma sätt och enligt samma regler som företag kunde rösta vid den här tiden. Det finns exempel på hur samebyar i vissa fall före 1909 fick en sådan kollektiv lokal rösträtt.

Dessutom – den som inte betalade den så kallade bevillningsskatten fick inte rösta. Eftersom det var samebyn som betalade skatten uppfyllde inte enskilda renskötande samer i samebyar de formella kraven för allmän rösträtt 1918/21.

Parallellt med det här fanns det emellertid samer som försörjde sig på fiske, nybyggen eller annat och deras rösträtt såg ut som den övriga befolkningens rösträtt. Det fanns alltså inte någon lagstiftning som skilde ut samer som etnisk grupp, men däremot en rad olika regelverk som hindrade individuella samer från att rösta.

Mantalsskrivningen då?

För att krångla till det ytterligare så finns också forskning som visar att det inte var förrän under 1920-talet som samer mer allmänt började mantalsskrivas. Visserligen blev många samer i Lappmarken i Västerbotten och Norrbotten mantalsskrivna i samband med 1860-talets kommunalreformer, men alla blev det inte. En förklaring är att församlingarna i Jämtland och Härjedalen var uppdelade i samiska och svenska. När kommunreformerna genomfördes under 1860-talet blev de svenska församlingarna kommuner och församlingens folkbokföring fördes vidare till kommunen. De samiska församlingarna hamnade emellertid utanför och samerna i dessa församlingar blev därmed inte folkbokförda på samma sätt som de som tillhörde svenska församlingar.

Redan under 1900-talets början så uppmärksammas bristen på mantalsskrivna samer i vissa församlingar. Det ansågs inte bra att samerna på det här sättet stod utanför. Men eftersom de kommunala tjänstemännen inte kände någon större samhörighet med samerna drog frågan ut på tiden. Det var först under 1920-talet som alla samer faktiskt folkbokfördes och därmed formellt kunde föras in i röstlängderna.

En inte helt attraktiv rättighet

Det finns dessutom en del tecken på att samerna inte alltid värderade rösträtten som den högsta av medborgerliga rättigheter. I vissa områden där samer var skattebefriade, det vill säga utan rösträtt, krävde de heller inte allmän och lika rösträtt. För en del betraktades det helt enkelt som mer fördelaktigt att vara skattebefriad än att vara rösträttsberättigad. Varför det var så vet forskarna ännu inte.

Så kallade nomadiserade samer var dessutom befriade från att göra värnplikten enligt 1901 års värnpliktslag. Även om det inte fråntog dem rösträtten, finns det tecken på att samer ibland inte uppfattade den skillnaden. Också där verkar det ibland som att samer värderade undantaget, från värnplikt och militärtjänst, högre än rösträtten.

Kanske berodde den låga värderingen av rösträtten på att rösträtten kopplades till Stockholm, och beslut som rörde angelägenheter långt borta från den egna vardagen. Men eftersom valdeltagandet också var lågt i kommunvalen är det inte hela sanningen. Kanske har det att göra med att en samisk elit under historien gång ofta vänt sig direkt till kungen eller adeln för att driva sina frågor. Mer exakt hur och varför samernas rösträttskamp ser ut som den gör återstår emellertid fortfarande att undersöka. Uppenbart är dock att rösträtten i sig inte var föremål för en direkt kamp som den var för exempelvis kvinnor.

Paradoxalt nog fanns det dock en rad personliga förbindelser mellan de svenska rösträttskvinnorna och samerna. Mest känd är kanske Elsa Laula Renberg, som under sina studier i Stockholm blev bekant med en rad kvinnliga rösträttsaktivister. Hon var engagerad både i kampen för kvinnors rösträtt och i kampen för samers rättigheter. Denna kamp sågs dock inte direkt som en fråga om allmän och lika rösträtt, utan snarare som en kamp för lika medborgerliga rättigheter.

Jenny Björkman, docent i historia, Riksbankens Jubileumsfond

Kort sammanfattning om vad forskningen säger om när romer och samer fick rösträtt i Sverige.

Läs mer


De som deltog i samtalet som denna artikel bygger på var:

Isabelle Brännlund, historiker, Umeå universitet (publikationer)
Anders Haglund, historiker, Umeå universitet
Jenny Björkman, historiker, Riksbankens Jubileumsfond
Torbjörn Nilsson, historiker, Södertörns högskola
Karin Kvist Geverts, historiker, utredare Kungliga biblioteket
Lars Hallberg, tidigare förste arkivarie, Riksarkivet
Cecilia Notini, historiker, forskningssekreterare, Riksarkivet

Läs mer:

Anders Haglund, ”The Invisible Sami Population. Regional Public Healthcare in Northern Sweden 1863–1950”, i Journal of Northern Studies 10:2, Umeå 2016, s. 123-145, e-resurs: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-135768

Isabelle Brännlund, Histories of reindeer husbandry resilience. Land use and social networks of reindeer husbandry in Swedish Sápmi 1740-1920, diss., Centrum för samisk forskning, Umeå universitet: Umeå 2015, e-resurs: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-100527

Isabelle Brännlund, ”Diverse Sami Livelihoods. A Comparative Study of Livelihoods in Mountain-Reindeer Husbandry Communities in Swedish Sápmi 1860-1920”, i Journal of Northern Studies 12:2, Umeå 2018, s. 37-62, e-resurs: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-164217

Julia Nordblad, ”Praktiska rösträttshinder. Exemplet de svenska samerna”, i Allmän rösträtt? Rösträttens begränsningar i Sverige efter 1921, red. Annika Berg & Martin Ericsson, Göteborg & Stockholm 2021, s. 219-247.

Patrik Lantto, Lappväsendet : tillämpningen av svensk samepolitik 1885-1971, 2012.

Patrik Lantto, Tiden börjar på nytt : en analys av samernas etnopolitiska mobilisering i Sverige 1900-1950. Umeå, 2000: Umeå universitet

Rolf Sjölin, Samer och samefrågor i svensk politik. En studie i ickemakt, lic., Göteborg 1981, e-resurs: https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/35792


Texträttigheter: Du får använda materialet fritt om du anger upphov (fotograf, författare, konstnär). CC BY-NC

Bildrättigheter: Bilden visar ett samemöte på Spetsgård i Jukkasjärvi 1901. Foto: Borg Mesch / Järnvägsmuseet. Gå till bilden i DigitaltMuseum.

Hänvisa till artikeln så här: Jenny Björkman, ”Samernas förbryllande rösträttshistoria”, artikel på Demokrati100.se, www.demokrati100.se/samernas-forbryllande-rostrattshistoria/ (hämtad ÅÅÅÅ-MM-DD).

Om Jenny Björkman

Jenny Björkman är docent i historia och arbetar på Riksbankens Jubileumsfond. Jenny Björkman ingår även i redaktionsrådet för demokrati100.se.

Visa alla artiklar av Jenny Björkman