Anna Whitlock var framgångsrik skolledare, pedagog, kooperatör och frisinnad politiker i Stockholm och en av förgrundsgestalterna i den kvinnliga rösträttsrörelsen i Sverige. Hennes olika verksamheter hade alla sin grund i en radikal samhällssyn och utvecklingsoptimism.
Anna Whitlock föddes 1852 i Stockholm. Hennes far, grosshandlaren Gustaf Whitlock, gjorde konkurs på 1860-talet, och modern, Sophie Whitlock, fick överta ansvaret för familjens försörjning. Hon arbetade som översättare, korrekturläsare och manusgranskare, och var även sekreterare i Fredrika-Bremer-Förbundet. Med ett arv som grundplåt började Sophie Whitlock senare att syssla med tomt- och husaffärer. Särskilt ägnade hon sig åt att bygga små billiga lägenheter till självförsörjande kvinnor med låga inkomster.
Anna Whitlock började sin skolgång i fröknarna Pontus skola i Stockholm och fortsatte därefter i en småbarnsskola. Hon beskrivs som ett svårhanterligt barn, vars häftighet ibland tog sig våldsamma uttryck. Hon skickades därför till en flickpension i Västerås för att det skulle bli lugnare i hemmet. På skolinternatet fann man henne mycket begåvad, men även här ansågs hon konstig till lynnet och inte särskilt älskansvärd. Anna Whitlock antydde själv att åren närmast före konfirmationen var de mörkaste i hennes liv.
När Anna Whitlock lämnat pensionen och återvänt hem påbörjades en ny epok i hennes liv. År 1869 började hon följa den så kallade Rossanderska kursen, en fortsättning på Lärokurs för fruntimmer som var en kurs för vuxna kvinnor och en föregångare till Högre lärarinneseminariet, den första statliga utbildningsinstitutionen för kvinnor i Sverige. På fröknarna Rossanders kurs träffade Anna Whitlock också Ellen Key, som kom att få stor betydelse i hennes liv, både på ett personligt och ett professionellt-pedagogiskt plan. Vid samma tid fick hon sin första anställning som vikarierande lärare i Adolf Fredriks folkskola. Därefter prövade hon sina pedagogiska förmågor som privatlärare i Finland. Sommaren 1872 återvände hon till Stockholm där hon hösten samma år började som elev vid Högre lärarinneseminariet, varifrån hon tre år senare gick ut med högsta betyg.
Därefter vistades Anna Whitlock några år i Schweiz, Italien och Frankrike för pedagogiska och språkliga studier, och var även Aftonbladets Pariskorrespondent 1877–1878. Vid hemkomsten 1878 grundade hon en egen flickskola i Stockholm som 1893 ombildades till samskola, Stockholms nya samskola, från 1905 Whitlockska samskolan. Skolornas pedagogik byggde på för sin tid radikala idéer. En viktig princip var exempelvis att skolan skulle vara neutral i religionsfrågor. Inslaget av naturvetenskap och praktiska ämnen som slöjd och gymnastik var stort, och eleverna kunde välja mellan olika ämnen och växla mellan teoretiska och praktiska uppgifter. Både pojkar och flickor undervisades i skolköket, i sy- och träslöjd samt i sexualkunskap.
I Anna Whitlocks pedagogiska ideologi ingick även att ägna sig åt folkbildande verksamheter, och hon var en flitig föreläsare, inte minst på Stockholms Arbetareinstitut som hon engagerades i 1882. Hon gick med i den radikala studentföreningen Verdandi i Uppsala 1886, och författade en av de första skrifterna i serien Verdandis småskrifter. Tillsammans med andra av den borgerligt liberala eller radikala kvinnorörelsens pionjärer tog hon 1892 initiativet till de så kallade Tolfterna, en grupp om tolv kvinnor ur olika samhällsklasser och med skilda yrken som träffades till föreläsningar och samtal i syfte att överbrygga klassgränser. Anna Whitlock var även aktiv i föreningen Studenter och Arbetare och Centralförbundet för Socialt Arbete, som bildades 1903. Detta förbund initierade och drev frågor som den moderna välfärdsstaten senare tog upp i sin regi.
Samtidigt som Anna Whitlock fram till 1918 framgångsrikt ledde sin skolverksamhet var hon mycket aktiv inom flera andra områden. I Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt var hon ordförande 1903–1909 och 1912–1914. Hon tog 1905 initiativ till Kvinnornas andelsförening Svenska Hem, som blev Sveriges på sin tid största konsumentförening med sammanlagt fem butiker och över 3000 kvinnliga medlemmar med många kända namn i registren. Anna Whitlock var även aktiv både i Frisinnade landsföreningen och i Frisinnade Kvinnor. Vid De Frisinnades partisprängning 1923 anslöt hon sig till det liberala partiet. År 1918 hedrades hon med den kungliga medaljen Illis quorum.
Anna Whitlock var ogift och hade en adoptivdotter, Helga, som var lärare i Anna Whitlocks småbarnsskola innan hon 1905 gifte sig med Helge Silverstolpe.
Anna Whitlock dog 16 juni 1930 i sitt hem. I sitt testamente donerade hon 200 000 kr för bildandet av en fond, Anna Whitlocks Minnesfond, för stipendier till obemedlade, välartade, för studier begåvade och arbetsamma lärjungar inom Whitlockska samskolans gymnasieringar och högre skolklasser.
Anna Whitlock är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.