Jenny Wallerstedt bedrev en aktiv rösträttskamp i Linköping och värnade ständigt om kvinnornas intressen. Hon mötte suffragetter i London, deltog i rösträttskonferens i Berlin och rapporterade om rösträttsarbetet i USA. Denna liberala lärarinna var ordförande för Linköpings rösträttsförening under 16 år, men hade många fler järn i elden.
Jenny Wallerstedt föddes 1870 i värmländska Bjurbäcken, ett par mil söder om Filipstad. Tjugo år gammal tog hon examen vid Högre Lärarinneseminarium i Stockholm. Samma höst började hon arbeta som lärarinna i engelska och franska vid Linköpings Elementarläroverk för flickor. Utöver lärarinnetjänsten gav hon parallellt ut läroböcker i engelska och franska och engagerade sig i skolfrågor. Bland annat kritiserade hon planerna på att införa samskolor, då hon menade att det skulle vara förödande för flickskolorna.
1903 utsågs Wallerstedt till ordförande för nystartade Linköpingsavdelning av Föreningen för kvinnans politiska rösträtt. Hon var en nyfiken och vaken ordförande oavsett om det rörde sig om valrörelsen i Östergötland eller riksfrågor. I Linköping ansvarade hon för föredrag, föreläste ofta själv, och arrangerade förberedande kurser i kommunalkunskap. Det var viktigt att Linköpingskvinnorna skulle veta hur de skulle agera när de väl tagit sin rättmätiga plats i fullmäktige eller en nämnd.
Uppfostra ungdomen
Att värva medlemmar och övervinna kvinnornas motstånd var inte enkelt. Liksom många andra rösträttskämpar var Wallerstedt medveten om problemet. Sannolikt berodde det på att agitationen för kvinnans politiska rösträtt inte gjordes för vinnandet av en egen röst i den egna samtiden, utan handlade om ett långsiktigt solidariskt arbete för alla kvinnors framtida medborgarrätt. Det gällde därför att övertyga de unga.
”För närvarande ser jag ingen annan metod än att försöka uppfostra den nya generationen till andra vyer. Den praktiserar jag så gott jag kan, och resultatet – ja, det ligger långt fram!”
Ordförande Wallerstedt nöjde sig inte med att enbart engagera sig i rösträttsfrågan lokalt. Hon såg längre. Under flera år var hon ledamot i centralstyrelsen för Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, LKPR, och representerade Östergötland på nationell nivå. Hon var också en flitig resenär och gjorde flera utlandsresor för att studera rösträttskampen i andra delar av världen.
Med sina goda språkkunskaper deltog hon i internationella rösträttskonferenser och mötte rösträttskollegor i Tyskland, England, Frankrike och USA. Väl hemma förmedlade hon nya kunskaper och erfarenheter till Linköpingsföreningens medlemmar. Särskilt inspirerad blev hon av möten med de engelska suffragetterna och av deras arbetsmetoder.
Wallerstedt engagerade sig också i lokalkretsen av Fredrika Bremerförbundet och Linköpings arbetsstuga där hon fungerade som styrelseledamot under många år. Från 1916 var hon även ombud i Linköpings fattigvårdsnämnd.
Humor – men dålig hälsa
Hennes arbetstempo var stundtals högt. Ibland visste hon inte hur hon skulle orka. Humorn hjälpte henne säkert.
”Åtminstone överstiger det mina svaga krafter att på en gång vara dotter, syster och Linköpings rösträttsförening + Östergötlands länsförbund, ty om dessa båda senare kan jag sanningsenligt påstå: ”l’État c’est moi.” [efter inspiration av Frankrikes Ludvig XIV om att han själv utgjorde staten]
Periodvis var hennes hälsa nedsatt på grund av förkylningar och luftrörskatarr. Otillräcklig återhämtning och brist på rekreation påverkade också. Hon insåg att hon behövde vila. Våren 1915 hoppades hon att ”det finns någon möjlighet resa till Jämtland och sätta mig på en fjälltopp å försöka klara mina andningsorgan. Ett sådant här arbetsår till vill jag hälst slippa få”.
Våren 1919 valdes hon in i Linköpings stadsfullmäktige för högern tillsammans med Sigrid Örn, Sigrid Tersmeden och Hedvig Thorell. Invalda blev även frisinnade lärarinnan Eva Hanzén, vice ordförande i rösträttsföreningen, och två socialdemokrater, Hulda Nyman och Tilly Borg. Sannolikt var detta en av höjdpunkterna i Jenny Wallerstedts karriär, att tillsammans med flera av sina medsystrar, som hon kämpat tillsammans med i så många år, äntligen få uppleva resultatet av det hårda arbetet.
Förändringens vindar blåste på flera håll 1919. Efter 16 år som ordförande för rösträttsföreningen tackade hon för sig, samtidigt som hon bytte skola efter 29 år och blev rektor på Risbergska skolan i Örebro. Där arbetade hon fram till 1927 då hon tvingades lämna lärarinneyrket på grund av sin då svikande hälsa.
Jenny Wallerstedt avled i Göteborg 1963, 82 år gammal.
Johan Perwe, författare
Texträttigheter: Du får använda materialet fritt om du anger upphov (fotograf, författare, konstnär). CC BY-NC
Bildrättigheter: Bilden visar lärarinnan Jenny Wallerstedt. Bilden är redigerad. Foto: Maria Tesch, Linköping, ca år 1910. Gå till bilden i Rötter.se.
Hänvisa till artikeln så här: Johan Perwe, ”Jenny Wallerstedt – rösträttskämpe med vida vyer”, artikel på Demokrati100.se, www.demokrati100.se/jenny-wallerstedt-rostrattskampe-med-vida-vyer/ (hämtad ÅÅÅÅ-MM-DD).
