Ada Nilsson var en av Sveriges första kvinnliga läkare, fredsaktivist och ansvarig utgivare för Tidevarvet, som var Fogelstadgruppens tidskrift. Hon var också en drivande kraft i flera föreningar som verkade för kvinnors rättigheter, fred och demokrati.
Ada Nilsson föddes år 1872 på Toarps säteri i Västergötland, där fadern var förläggare, det vill säga förmedlare, inom den textila hemindustrin. Efter faderns död, då Ada Nilsson endast var 13 år gammal, kom hon genom sin förmyndares agerande till Stockholm och gick i Lyceums skola för flickor. Hon tog studentexamen som privatist år 1891. Samma år började hon läsa ett förberedande år för medicinstudier i Uppsala, och kom då i kontakt med Lydia Wahlström, som just bildat Uppsala Kvinnliga Studentförening tillsammans med flera av de kvinnor som skulle komma att bli kvinnliga pionjärer inom olika yrkesområden. Ada Nilsson lärde där också känna Alma Sundquist som skulle bli en livslång vän och kollega efter de fortsatta medicinstudierna vid Karolinska Institutet i Stockholm.
År 1900 blev de båda färdiga läkare som medicine licentiater, men kvinnor fick vid den tiden inte inneha statlig tjänst, vilket innebar att Ada Nilsson och Alma Sundquist inte tilläts arbeta vid statliga sjukhus. Ada Nilsson valde därför att efter studier i Tyskland specialisera sig inom gynekologi, för att senare kunna upprätta en privat mottagning. Efter specialisttjänstgöring vid olika polikliniker i Stockholm öppnade hon sin första mottagning år 1904 på S:t Paulsgatan i Stockholm. Hon var samtidigt föreståndare för Serafimerlasarettets gynekologiska poliklinik under flera år, samt läkare vid barnhem och flickskolor.
År 1912 flyttade Ada Nilsson till Triewaldsgränd 2 i Gamla stan där hon också öppnade en ny praktik. Hennes bostad blev en samlingspunkt för tidens radikala kvinnor och män. Många föreningar föddes och drevs därifrån, men där fanns också alltid plats för kvinnor i nöd. Redan tidigare hade hon varit med om att bilda Kvinnornas diskussionsklubb, år 1907, och Föreningen Självförsörjande Bildade Kvinnors vilohem u.p.a. år 1909 tillsammans med Alma Sundquist. Båda var även aktiva inom Svenska föreningen för moderskydd och sexualreform (se Frida Stéenhoff). Kampen för sina egna yrkesrättigheter förde de tillsammans med Karolina Widerström, bland annat genom bildandet av Kvinnliga Läkares Kommitté år 1916 (senare Kvinnliga Läkares Förening). Ada Nilsson och Alma Sundquist var genom sina läkarerfarenheter starkt engagerade i kampen mot den då legala prostitutionen. De lyfte fram behovet av sexualupplysning och hävdade kvinnors rätt till abort. Båda utgav skrifter som belyste dessa frågor. De höll också föreläsningar landet runt.
Efter borggårdskrisen 1914 och de politiskt hätska stämningarna i landet, som ledde till den liberale statsministern Karl Staaffs avgång, samlade Ada Nilsson och kollegan Julia Kinberg ett antal likasinnade till möte och bildade Föreningen frisinnade kvinnor, ”Mot krigspsykos, för demokrati och kvinnans likställighet”. Efter grundlagsändringen om allmän rösträtt 1918/21 ombildades Föreningen frisinnade kvinnor till ett riksförbund.
År 1922 samlade Elisabeth Tamm, en av de fem första kvinnorna i riksdagen, sin riksdagskollega Kerstin Hesselgren, författaren Elin Wägner, pedagogen Honorine Hermelin, och Ada Nilsson till möte på sitt gods Fogelstad för att planera vad som skulle komma att bli Kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad. Samtidigt fann Ada Nilsson och Honorine Hermelin varandra för en livslång vänskap. Året efter startade gruppen även sin egen tidskrift, Tidevarvet, med Ada Nilsson som ansvarig utgivare och till stor del finansiär, och med Elin Wägner som redaktör under de första åren. Tidevarvet gavs ut 1923–1936 som en radikal politisk veckotidning som tog upp samhällsfrågor som fred och pacifism, kvinnors rättigheter och bättre villkor för mödrar och barn. År 1925 öppnade Ada Nilsson också Tidevarvets Rådgivningsbyrå för föräldrar, men efter tre år fick verksamheten läggas ner på grund av brist på pengar och kommunalt stöd.
År 1929 blev Ada Nilsson ordförande för stockholmsavdelningen av Radikala Föreningen. Två år senare blev hon även vice ordförande för paraplyorganisationen Svenska Kvinnors Vänsterförbund, en bredare ombildning av Frisinnade Kvinnors Riksförbund. Ada Nilsson och föreningen engagerade sig starkt för kvinnorna i Spanien under inbördeskriget där, och under de följande krigsåren i ett omfattande arbete för människor på flykt i Europa.
Ada Nilsson var aldrig medlem i något politiskt parti, som frisinnad ville hon stå obunden och samarbeta över alla gränser för fred och bättre villkor för kvinnor och barn. Många av hennes förslag till reformer för mödrar och barnavård togs över av den socialdemokratiskt tillsatta Befolkningskommissionen och förverkligades inom det framväxande folkhemmet. Ada Nilsson blev dock aldrig socialdemokrat. Hon var inte heller kommunist som hon ibland anklagades för att vara på grund av sin nära vänskap med den ryska ambassadören Aleksandra Kollontaj som hon lärt känna när denna kom till Stockholm i början av 1930-talet.
Ada Nilsson fortsatte som vice ordförande för Svenska Kvinnors Vänsterförbund fram till år 1950. Då började hennes syn kraftigt försämras och 1953 avslutade hon sin läkarpraktik i Gamla stan. Åren fram till sin död 1964 tillbringade hon utfattig hos Honorine Hermelin på Fogelstad. Ada Nilsson är begravd på Södra Säms kyrkogård i Västergötland.
Ada Nilsson och hennes kamrater i fredsarbetet finns förevigade i Siri Derkerts utsmyckning av Östermalmstorgs tunnelbanestation i Stockholm.
