Året var 1913 och en masspetition för kvinnlig rösträtt hade tagit fart över hela landet. Listorna tog sig på slingrande vägar ända fram till Dorotea och andra platser i södra Lappland, där kvinnor noggrant skrev sina namn. De blev därmed några av de 351 454 vars namnunderskrifter för kvinnors rösträtt senare lämnades över till männen i riksdagen.
Första gången en liknande namninsamling ägde rum i Sverige, år 1906, nådde listorna aldrig till Dorotea – inte heller till många andra områden utanför de större städerna. Då skrev cirka 142 000 kvinnor över 18 år på för kvinnlig rösträtt. Det var för få, menade Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR) som var initiativtagare.
Nu gällde det, som det stod på försättsbladet till namnlistorna, att ”arbeta vidare tills segern är vunnen”.
År 1913, sju år senare, var LKPR bättre förberedda. Vid denna tidpunkt fanns det lokala rösträttsföreningar på 187 platser runtom i landet. Dessa fick ett viktigt uppdrag: sprid listorna, samla in dem med underskrifter och skicka dem till Landsföreningen i Stockholm! Nu gällde det, som det stod på försättsbladet till namnlistorna, att ”arbeta vidare tills segern är vunnen”.
LKPR gav också konkreta råd på hur lokalföreningarna skulle nå så många som möjligt:
- Sänd ut listor MASSVIS!
- Rikta er till speciella grupper av kvinnor (prästfruar, lärarinnor vid högre skolor och folkskolor, till kvinnor anställda vid post, telegraf och telefon, barnmorskor, butiksbiträden, fabriksarbeterskor).
- Intressera PRESSEN! Skicka artiklar, notiser och upplysningar så ofta som möjligt.
Råden gav goda resultat och de många insamlade namnlistorna från hela landet bands samman i 30 tjocka volymer som travades i en hög stapel och förevigades i en numera ikonisk bild, där Elin Wägner står bredvid och ser rätt liten ut. Och någonstans i denna stapel fanns exakt 100 underskrifter från småbyar i trakten kring Dorotea – Ormsjö, Granliden, Lavsjö, Fjällbränna och andra: ett imponerande resultat med tanke på hur svårtillgängligt flera av dessa byar låg.
Masspetitionen i väglöst land
Det var inget lätt arbete att samla in namnunderskrifter, oavsett var i Sverige. Men i städerna låg husen tätare. Det fanns gator och kommunikationer. Det behövdes inte många timmars vandrande trappa upp och trappa ner förrän namnunderskrifterna kunde räknas i hundratal. Så fungerade det inte i södra Lappland.
År 1913 hade järnvägen inte kommit till Dorotea än, den kom först två år senare. Det var grusvägar och hästskjuts som gällde – eller spark, släde och skidor på vintern.
Trots de tuffa förutsättningarna spreds listorna långt ut i fjällvärlden. En av de mest otillgängliga platserna var den lilla byn Fjällbränna som i princip bara bestod av två gårdar. Vägen dit var en upptrampad stig på sju kilometer rakt genom skogen. Inte ens idag är det lätt att ta sig dit. Det är uppförsbacke hela vägen.
Eldsjälarnas betydelse
En engagerad människa – sturig, bestämd och socialist. En riktig agitator. Man minns honom fortfarande i trakten kring Dorotea.
Hur det fungerade att nå de 100 kvinnorna är lite av ett mysterium, för i Dorotea fanns ingen lokal rösträttsförening som kunde driva frågan. Ingen rösträttsbyrå. Här måste det ha handlat om eldsjälar.
Och åtminstone en sådan eldsjäl fanns det. Det var en man – Ingel Brännlund – från just Fjällbränna. Han arbetade vid sågen i Ormsjö och hade samtidigt ett småbruk uppe i skogen. En engagerad människa – sturig, bestämd och socialist. En riktig agitator. Man minns honom fortfarande i trakten kring Dorotea.
En annan agitator kan ha haft sitt finger med i spelet genom att lyfta frågan. Den stridbara socialdemokraten Kata Dalström kämpade för allmän och lika rösträtt och för kvinnors rättigheter. Hon var gärna uppe i norr under sina många och långa resor genom Sverige. Alltid på väg upp i en talarstol. Alltid med ett brinnande engagemang. Själv beskriver hon resandet som ett ”härjartåg kors och tvärs genom Sverige”. Kata drog storpublik var hon än framträdde.
”Men uppslutningen bland kvinnorna i Fjällbränna blev hundraprocentig”.
I de två gårdarna i Fjällbränna väntade grannkvinnorna Anna Eliasson och Appolonia Fjällgren på de viktiga formulären där de skulle skriva sina namnteckningar. De läste rubriken överst på listan: ”Vi undertecknade, svenska kvinnor, ansluta oss till kravet på full politisk medborgarrätt för Sveriges kvinnor”. Kanske diskuterade de sinsemellan. Kanske blev de övertalade av den entusiastiske agitatorn Ingel Brännlund. Det vet vi inget om. Men uppslutningen bland kvinnorna i Fjällbränna blev hundraprocentig. Båda kvinnorna skrev sina namn. Anna skänkte dessutom 25 öre till LKPR. Från Appolonia blev det inget ekonomiskt bidrag.
I grannbyn Granliden blev uppslutningen också total. Sex gårdar. Sex namnunderskrifter. En ännu längre stig genom skogen. Ännu brantare uppförsbacke.
Dorotea jämfört med resten av Sverige
Hur många är då de 100 kvinnorna i förhållande till folkmängden? Och hur står sig den siffran i förhållande till resten av Sverige?
År 1913 bodde 4168 personer i Dorotea varav 2084 var kvinnor. 100 underskrifter betyder att 4,8 procent av kvinnorna skrev på för kvinnlig rösträtt. Detta i ett område med samma yta som Blekinge, men betydligt mer glesbefolkat. Bara två personer per kvadratkilometer. (I Blekinge vars yta är lika stor som Dorotea kommun skrev 10 170 kvinnor på masspetitionen)
I hela Sverige var befolkningen då 5,7 miljoner varav 2,9 miljoner kvinnor. Drygt 351 000 av dem undertecknade masspetitionen, vilket betyder 12 procent.
Andelen undertecknare i Dorotea var alltså inte ens hälften så stor som snittet för landet som helhet. Men prestationerna för att få namnteckningarna tar andan ur en. Det tog en hel dag eller två att skrapa ihop åtta namn för kvinnosaken från Fjällbränna eller Granliden. Samma sak från Avaträsk, Lavsjö, Långsele och Bredsele.
Tänk om det hade funnits stegräknare på den tiden.
Agneta Gustavsson, journalist och författare
Källor: Statistiska Centralbyrån befolkningsstatistik för 1913, Riksarkivet, intervjuer på plats i Dorotea, genomförda av författaren sommaren 2021.
Bildrättigheter: Bilden till vänster visar Ingel Brännlund och bilden till höger visar Anna Eliasson som står till höger i bild. Bilden är i privat ägo.
Texträttigheter: Du får använda materialet fritt om du anger upphov (fotograf, författare, konstnär). CC BY-NC
Hänvisa till artikeln så här: Agneta Gustavsson, ””Arbeta tills segern är vunnen” Kampen för kvinnlig rösträtt i Dorotea”, artikel på Demokrati100.se, www.demokrati100.se/arbeta-tills-segern-ar-vunnen-kampen-for-kvinnlig-rostratt-i-dorotea/ (hämtad ÅÅÅÅ-MM-DD).
