Alva Myrdal var socialdemokratisk politiker, statsråd och diplomat. Hon fick Nobels fredspris 1982.

Alva Myrdal föddes 1902 och var äldsta barnet i en syskonskara på fyra. Hemmet var relativt välbeställt och intresse fanns för både bildning och politik. Fadern Albert Jansson var byggmästare med socialistiska visioner medan modern Lowa Larsson var liberal med estetiska intressen. Vid tiden för Alva Myrdals födelse bodde familjen i Uppsala. När Alva Myrdal var i tolvårsåldern fick fadern ekonomisk möjlighet att förverkliga sin dröm om ett eget jordbruk; mot sin hustrus vilja förvärvade han då hennes barndomshem i Slagsta i Eskilstuna.

Alva Myrdal genomgick folkskola och fick inte studera vidare, vilket var hennes önskan. Hon trotsade i smyg moderns förbud att låna böcker på stadens bibliotek och med sin väninna Märta Fredriksson odlade hon intellektuella intressen. För att skaffa pengar till bokinköp och studier sydde och handarbetade hon mot betalning och med hjälp av sömnadsinkomsten kunde hon genomgå handelsskola i Eskilstuna. Därefter fick hon sin första anställning på stadens revisionskontor. Kontorsarbetet kombinerades med en korrespondenskurs i astronomi. Läslusten var alltjämt lika stor och till slut gav fadern med sig och han övertalade Eskilstunas gymnasium att undervisa en mindre grupp flickor, däribland Alva Myrdal, som sedan skulle kunna ta studentexamen som privatister.

I juni 1922 tog Alva Myrdal studenten vid Högre allmänna läroverket för gossar å Norrmalm, senare Norra latin, i Stockholm. Vid det laget var Gunnar Myrdal en del av hennes liv. De hade träffats sommaren 1919 och i samband med sin studentexamen flyttade Alva Myrdal till Gunnar Myrdal i Stockholm, där han studerade juridik vid Stockholms högskola. Alva Myrdal studerade i sin tur nordiska språk, litteraturhistoria och religionshistoria. Hon blev klar med sin filosofie kandidat i nära anslutning till giftermålet i oktober 1924. Därefter inledde hon studier i psykologi och pedagogik. Målet var en licentiatexamen på en avhandling med titeln Kritik av Freuds drömlära. Den blev dock aldrig klar.

Den bevarade brevväxlingen mellan makarna Myrdal, som ligger till grund för Yvonne Hirdmans bok Det tänkande hjärtat: boken om Alva Myrdal, visar att de delade intellektuella intressen och hade ett starkt samhällsengagemang gemensamt. Av breven framgår emellertid också att Alva Myrdal trängde bort sina egna och senare även barnens behov till förmån för makens. När Gunnar Myrdal 1929 fick stipendium för att resa till USA for Alva Myrdal med och under det år som resan varade fick den då två-årige sonen Jan bo hos farföräldrarna. Enligt dottern Sissela, som skildrat modern i boken Alva: ett kvinnoliv, var det ett beslut som Alva Myrdal i efterhand ångrade.

I USA fördjupade Alva Myrdal sina studier i socialpsykologi, socialpedagogik och sociologi, ämnen som hade anknytning till Gunnars nationalekonomiska forskning. Under vistelsen i USA skrev de tillsammans underlaget för boken Kris i befolkningsfrågan, vilken när den kom ut 1934 väckte stor uppmärksamhet och debatt. Boken analyserar konsekvenserna av industrialiseringen, däribland den demografiska krisen med sjunkande nativitet, och pläderar för förebyggande samhällspolitiska åtgärder. Barnbidrag, föräldrapenning och liknande insatser skulle bidra till en ökad nativitet. Men för barnens skull borde också barnkullarnas storlek samt föräldraskapet regleras. I boken förespråkas följaktligen bland annat sterilisering av personer som av olika skäl kunde anses olämpliga att bli föräldrar.

Till skillnad från de konservativa, som ville häva den demografiska krisen genom en återgång till agrarsamhällets villkor, där familjen var både produktions- och konsumtionsenhet, var Alva och Gunnar Myrdals samhällssyn framåtsyftande och i grunden positiv till industrialisering och modernisering. Negativa följder kunde överbryggas om bara politiken grep in i hela samhället.

Under 1930-talet specialiserade sig Alva Myrdal på familjepolitiken. Tillsammans med arkitekten Sven Markelius initierade hon bygget av ett kollektivhus som stod färdigt i Stockholm 1935. I huset fanns gemensamma utrymmen som skulle bespara de boende hushållsarbete. Tillsammans med bland andra arkitekten Sven Wallander, HSB:s grundare, drog hon året därpå igång det Socialpedagogiska seminariet i Stockholm för utbildning av förskolelärare. Utbildningen byggde på Alva Myrdals bok Stadsbarn där hon pläderade för daghem som en väg till barnens socialisering samtidigt som de gav kvinnor möjlighet att förvärvsarbeta. Alva Myrdal var seminariets rektor och förgrundsgestalt under en lång period.

Alva Myrdals visioner för samhället omsattes på det privata planet. Familjen bosatte sig 1937 i ett av de hus som Alva Myrdal projekterat i Äppelviken. Den moderna arkitekturen i funktionalistisk stil väckte uppmärksamhet liksom att varje utrymme var genomtänkt för att fylla den moderna småbarnsfamiljens behov och funktioner. Nu hade makarna Myrdal tre barn och i huset förenades arbete med familjeliv. En barnsköterska gjorde engagemang utanför hemmet möjligt för Alva Myrdal, som trots jämställda ambitioner hade huvudansvar för hem och barn. Strax före andra världskrigets utbrott reste makarna Myrdal än en gång till USA. Där färdigställde Alva Myrdal boken Nation and Family, som är en redogörelse för den svenska välfärdspolitiken avsedd för internationell publik. Samtidigt med arbetet på boken om svensk välfärdspolitik var hon också drivande i den internationella organisationen för yrkeskvinnor.

Efter hemkomsten från USA blev Alva Myrdal en del av efterkrigspolitiken, först i Sverige, sedan internationellt. Sedan 1930-talets början var hon medlem i socialdemokraterna och på 1940-talet delaktig i att utforma arbetarrörelsens efterkrigsprogram. På specialområdena skol- och familjepolitik fick Alva Myrdal stort inflytande. Utlandsvistelserna hade emellertid också givit henne insikter i internationell politik och hon var tidigt en förespråkare för en överstatlig organisation, det som senare blev Förenta Nationerna (FN).

Alva Myrdals inställning under kalla kriget hade kompromissens signum. Sverige borde spela en betydelsefull roll i medlandet mellan öst och väst, menade hon. Av Per Thullbergs artikel i Svenskt biografiskt lexikon framgår att denna inställning var kontroversiell men framgångsrik och hennes engagemang i internationella samarbetsfrågor, freds- och nedrustningsarbete bidrog till att hon utsågs till svensk delegat i flera internationella sammanhang efter kriget.

I det nybildade FN utsågs Alva Myrdal till chef för FN:s sociala avdelning i New York. Det var en topposition som hon dock lämnade efter bara drygt ett år. Gunnar Myrdal, som efter stark kritik hade avgått som handelsminister, hade tackat ja till att vara chef för FN:s Europakommission med säte i Genève. Familjen bosatte sig där och Alva Myrdal upplevde att avståndet mellan familjen och New York var för stort. Då hon erbjöds arbete som chef för UNESCO:s socialvetenskapliga avdelning i Paris accepterade hon det. Hennes bosättning i Paris möjliggjorde regelbunden kontakt med make och de två flickorna Sissela och Kaj i Genève.

I Paris byggde Alva Myrdal upp en internationell forskningsavdelning och hon ledde också flera stora forskningsprojekt där globala problem var i fokus. Hennes föredrag 1953, ”A Scientific Approach to International Welfare”, var en plädering för att fattigdomens bekämpande måste gå hand i hand med långsiktiga politiska, kulturella och sociala åtgärder. I mitten på 1950-talet blev hon svensk ambassadör i New Delhi, Sveriges första kvinnliga ambassadör. Eftersom Gunnar Myrdal samtidigt inlett studier av just denna del av världen blev New Delhi makarnas gemensamma boendeort för en tid. Alva Myrdal blev där mycket god vän med Indiens dåvarande premiärminister Jawaharlal Nehru och genom Alva Myrdals enträgna arbete blev de så kallade u-landsfrågorna en viktig aspekt av svensk utrikespolitik. När makarna Myrdal på 1960-talet återvände till Sverige blev Alva Myrdal regeringens sakkunniga expert på dessa frågor. Hon blev utrikesministerns rådgivare och hennes uppfattning om hur nedrustning bäst kunde främjas låg till grund för den svenska utrikespolitiska inriktningen.

Samtidigt med arbetet som riksdagsledamot – hon valdes in 1962 – blev Alva Myrdal svensk delegat vid nedrustningsförhandlingarna i Genève och några år senare utsågs hon till statsråd med särskilt ansvar för nedrustningsfrågor. Med sina djupa kunskaper på området var Alva Myrdal en effektiv röst för de alliansfria ländernas del.

Fred och nedrustning var Alva Myrdals politiska mission under 1960- och 1970-talen. Liksom i fråga om hennes tidigare specialområden, familjepolitik, skolpolitik, jämställdhetsfrågor och ojämlikheten mellan världens länder, eftersträvade hon att de politiska åtgärderna skulle vila på vetenskaplig grund. På hennes initiativ inrättades ett internationellt fredsforskningsinstitut, Stockholm International Peace Research Institute (SIPRI), och hon blev dess första ordförande.

Jämställdhet mellan kvinnor och män, en fråga som hon långt tidigare lyft fram, aktualiserades under 1960-talet och Alva Myrdal ledde den arbetsgrupp för jämlikhetsfrågor som socialdemokraterna tillsammans med LO initierade. Flera av 1970-talets jämställdhetsreformer härrör från denna grupps förslag. Det för Alva Myrdal viktiga kravet påsex timmars arbetsdag kom dock inte att bli verklighet. Inte heller lyckades hon som kyrkominister åstadkomma en åtskillnad mellan kyrka och stat.

Tillsammans med den mexikanske diplomaten Alfonso García Robles fick Alva Myrdal ta emot Nobels fredspris 1982. I den föreläsning hon höll med anledning av fredspriset fanns en besvikelse över att det enträgna arbetet för nedrustning och fred givit så klent resultat, men hon ställde hoppet till den folkligt bottnade fredsrörelsen.

Alva Myrdal avled 1986 och ligger begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.