↓ Klicka här för att läsa studiematerialet om föremålen ↓
CYKELN – FRIHET OCH SJÄLVSTÄNDIGHET
Vad känner ni när ni cyklar på en cykel? Många människor beskriver det som en underbar känsla av frihet. Man känner sig duktig och självständig för att att man snabbt kan ta sig fram och dit man vill. Det enda som behövs är två friska ben som kan trampa, två snurrande hjul och en sadel att sitta på. Cykla är något man gör över hela världen. I Sverige introducerades cykeln på slutet av 1800-talet. På den tiden kallades cykeln för “stålhäst” och den som cyklade var “ryttaren”. Det har däremot inte alltid varit vanligt för kvinnor att vara “ryttare”. Tvärt om. Den cyklande kvinnan har av flera olika anledningar provocerat människor allt sedan cykeln kom.
När cykeln introducerades på 1800-talet var det många kvinnor som sällan rörde sig utanför hemmet. Deras främsta uppgift var att ta hand om hem och familj. I alla fall de borgerliga kvinnorna, kvinnor från arbetarklassen arbetade och och tog hand om hemmet. Männen förväntades däremot jobba för att dra in pengar och försörja sin familj och gick därför till jobbet varje morgon, oavsett samhällsklass. Men i slutet av 1800-talet var det en grupp av de borgliga kvinnor som kände att de var trötta på att behöva sitta hemma. De ville upptäcka världen och röra sig fritt. Då kom cykeln väl till pass. Cykeln satte kvinnorna i rörelse och tog dem ut på gatorna där männen vanligtvis dominerade. Swiiiish sa det och så tog den ena cyklande kvinnan efter den andra gatan med storm. Kvinnorna kände sig glada, modiga och fria.
Men det var inte alla som gillade att kvinnor hade börjat cykla. Cykla ansågs som något manligt och man ogillade att kvinnor och män gjorde samma saker då man ville skilja på könen. Kvinnorna ansågs också få alltför mycket frihet när de kunde cykla. De kom så långt så fort! Därför började man göra cyklar som var anpassade till kvinnor, till exempel till deras långa kjolar. I kjolarna syddes tyngde in så de inte skulle blåsa upp när kvinnorna cyklade. Detta lever kvar än i dag och är anledningen till att damcyklar inte har en stång mellan benen som är i vägen.
Läkarna på 1800-talet var också tveksamma på om kvinnor skulle få cykla. De sa att kvinnor som cyklade kunde få en ofrivillig underlivsmassage. Den här massagen trodde man skulle leda till att kvinnor skulle cykla omåttligt mycket. Detta handlade egentligen om att det var en skrämmande tanke att kvinnor skulle kunna njuta sexuellt av cykla. Men allteftersom fler kvinnor gränslade ”stålhästen” avtog motståndet och några decennier in på 1900-talet tittade ingen föraktfullt på en cyklande kvinna.
TRÄNINGSSKON – KVINNOR LIKA STARKA SOM MÄN
Människokroppen tillåter oss att springa, hoppa, lyfta, kasta, slå, huka, svinga, brottas, sparka och simma. Att träna är hälsosamt och gör oss glada, friska och starka. I dagens samhälle är det normalt för både kvinnor och män att träna och springa, men så har det inte alltid varit. Förr i tiden tänkte man att kvinnors kroppar inte var gjorda för träning. Man ansåg att kvinnokroppen var skör och svag och främst till för att föda barn. Att vara smidig, snabb, tävlingsinriktad och muskulös har i historien varit något som man kopplar ihop med manlighet. Därför var det väldigt länge som det inte tillverkades några träningsskor alls för kvinnor.
När vi knyter på oss våra sneakers på morgon borde vi tänka på Kathrine Switzer. År 1967 gjorde hon en historisk insats för alla kvinnor genom att delta i springtävlingen Boston Maraton. På den här tiden fick inte kvinnor vara med och springa maratonlopp men Kathrine var en mycket duktig löperska som ville vara med och visa vad hon gick för. Därför låtsades den modiga amerikanskan att hon var en man när hon anmälde sig till tävlingen. Hon specialbeställde ett par blåa löparskor i sin storlek och utan att någon visste om det började hon springa i loppet tillsammans med 740 manliga löpare. Det var många som blev sura på Kathrine, en man blev så sur att han försökte putta ut henne ur loppet. Men hon inspirerade många kvinnor att våga springa och träna utan att skämmas eller låta sig stoppas.
Tankar om vad som är kvinnligt och vad som är manligt har gjort att kvinnor stängs ute från många sportsammanhang genom historien, till exempel OS. Det dröjde ända fram till 1984 innan kvinnor fick springa OS-maraton. Och än i dag är det inte jämställt i sportvärlden. 2016 hade svenska kvinnliga professionella fotbollsspelare 98,7 procent lägre lön än sina manliga kollegor. Sanningen är att 80 procent av alla sponsorpengar går till männen. Och nästan alla män som spelar i Allsvenskan kan försörja sig på sin lön men samma sak gäller bara för hälfen av kvinnorna.
PLAKATET – HÖJ RÖSTEN!
Samhället är inte alltid rättvist, och det är inte alltid jämställt mellan män och kvinnor. I en demokrati är det viktigt att alla människor och grupper som känner sig diskriminerade får vara arga och protestera. I och med att männen historiskt sett har haft makten i samhället har kvinnor haft ett behov av att höja sina röster för att säga ifrån och skapa förändring och en bättre situation för sig själva. Men det inte alltid lätt att få mäktiga människor att lyssna på vad man har att säga. På ett plakat kan man skriva korta och starka budskap och höja det upp mot himlen för att många ska se. Plakatet är därför ett föremål som har betytt mycket för grupper som vill ha förändring, inte minst för kvinnorna.
På 1970-talet var det många kvinnor som var arga och missnöjda. Det var nämligen så att det inte fanns förskola för alla. Många mammor kunde därför inte jobba utan var tvungna att vara hemma med sina barn. Det handlade inte om att de inte ville spendera tid med barnen, problemet var att de var låsta till hemmet vilket gjorde att de inte hade friheten att jobba. Och när man inte jobbar har man inga egna pengar, och när man inte har egna pengar måste man be någon som jobbar om pengar. Och på den här tiden så var det männen jobbade. På så sätt var kvinnorna inte fria att göra vad de ville. Att införa förskola för alla var därför en mycket viktig fråga för att kvinnorna skulle kunna leva egna självständiga liv.
Under nästan ett helt år stod både mammor och pappor utanför Riksdagen med stora plakat och protesterade. På plakaten stod det saker som “Gör motstånd – gråt inte!” och “Var glad – gå till angrepp!”. Politikerna gick förbi plakaten varje dag och var till slut tvungna att lyssna och införa förskola för alla i Sverige. Tänk att dem som stod där och protesterade har gjort att vi kan gå på förskola. Vad skulle ni skriva på era plakat? Vad behöver politikerna lyssna på i dag?
ENGÅNGSBINDAN – EN UNDERBAR UPPFINNING
Att ha mens är fullkomligt naturligt och en del av att vara kvinna. En gång per månad blöder kvinnor och måste använda binda, tampong eller menskopp för att samla upp blodet. Dagens mensskydd är otroliga uppfinningar som underlättar kvinnors vardag något oerhört. Men så har det inte alltid varit.
Innan engångsbindan kom hade kvinnor massa olika sätt att förhindra mensblodet från att rinna längs benen eller förstöra kläderna. Långt tillbaka i tiden vek man långa band av tyg och fyllde med gräs, vadd, ängsull eller vitmossa. Dessa fäste man sedan på sin kjol och var mycket svåra att byta. Det fanns också något som hette stoppduk som man sydde eller virkade. Stoppdukarna blev lätt stela och skavde mot låren, klibbande i värmen och frös till hårda klumpar under vintern. Att tvätta dåtidens mensskydd var väldigt jobbigt. Man var först tvungen att lägga dem i blöt för att sedan förtvätta dem med soda eller lut. Därefter skulle de kokas och skrubbas. Tänk om dagens kvinnor hade behövt gå igenom hela den här processen, varje dag, när de har mens? Mensveckan för en kvinna som levde för 100 år sedan var fruktansvärt jobbig och knepig att ta sig igenom. Engångsbindan har underlättat kvinnors liv och är därför historiskt viktig.
Engångsbindan påminner oss också om att mens historiskt sett har varit tabu. När något är tabu är det skamfullt och pinsamt och något man inte pratar om. Man har tyckt att mens är något dåligt och därför var till exempel mensblod alltid blått i reklamfilmer för inte alls så länge sedan. Det finns fortfarande ställen i världen där mens är tabu och där flickor och kvinnor måste stanna hemma från skola och jobb när de har mens. Detta påverkar deras möjligheter i framtiden och därför är det viktigt att bryta tabun kring mens och prata om hur naturligt det är. Vad tycker ni om mens? Vilka mensskydd har vi i dag?
PENGAR – VÄGEN TILL SJÄLVSTÄNDIGHET
Egna pengar ger en människa frihet att klara sig själv i livet. Med egna pengar kan man betala sina räkningar, köpa mat, kläder och andra nödvändiga saker man behöver för att klara av vardagen. Utan egna pengar är det svårt att vara självständig. Vad kommer ni att göra för er lön när ni blir vuxna? Historiskt sett är det männen i samhället som haft makten och pengarna. Detta har begränsat kvinnors frihet och möjlighet att klara sig själva och gjort dem beroende av männen. Pengar har därför haft en stor historisk betydelse för hur kvinnor kunnat leva sina liv.
Fram till år 1920 i Sverige var mannen ensamt ansvarig för hemmets ekonomi. Detta betydde att många kvinnor var helt och hållet beroende av “nålpengar”, vilket var mindre summor pengar som kvinnan fick av sin man för att kunna köpa saker till sig själv. Kvinnlighet var tydligt ihopkopplat med att sy och därför förväntades kvinnan köpa tyg, kläder och synålar med pengarna, och där kommer namnet nålpengar ifrån. Pengarna kvinnorna fick för att köpa mat kallades “hushållspengar”. Att inte ha egen frihet att bestämma över sitt eget liv gjorde att många kvinnor under den här perioden kände sig som slavar i sina egna hem. En norm som bygger på att bara män får jobba och ha pengarna är dåligt av många olika skäl. Till exempel leder det till att kvinnorna mår dåligt då de inte har kontroll över sitt liv, inte får några pensionspengar när de blir gamla och att de blir ekonomiskt utsatta om deras man dör, blir sjuk, arbetslös eller om de skiljer sig.
I dag är pengar fortfarande en symbol för ett icke jämställt samhälle även om kvinnor i dag jobbar lika mycket som männen gör. I Sverige och i resten av världen tjänar män fortfarande mer pengar än kvinnor, och det är vanligt förekommande att män med samma jobb som kvinnor har en högre lön. I dag är det förbjudet att avskeda en kvinna som blir gravid, det är också förbjudet att ge lägre lön till kvinnor.
LAGBOK – DU SKALL ICKE RÖSTA
Dagens upplaga av boken Sveriges rikes lag väger strax över tre kilo. På 4632 sidor står det vilka förbud och rättigheter som gäller i samhället, vilka skydd som finns och hur vi ska lösa vissa konfikter. I dagens samhälle finns en väldigt viktig lag som heter diskrimineringslagen som säger att alla oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning ska ha samma rättigheter. Men diskrimineringslagen har inte alltid funnits. Förut gjorde lagen skillnad på olika grupper och gav dem inte samma rättigheter. Kvinnor är en sådan grupp och därför har det som står i lagboken påverkat kvinnors liv väldigt mycket genom historien.
I Sverige får alla medborgare över 18 år gå och rösta och på så sätt vara med och bestämma hur Sverige ska styras. Alla över 18 får även vara politiker och sitta i riksdagen, regeringen, kommunen eller landstinget. Detta står i vallagen som finns i lagboken. Innan år 1919 stod det däremot klart och tydligt i lagboken att kvinnor inte fick gå och rösta. Under den här tiden ansåg man att kvinnor inte behövde vara med och bestämma vilken politik som skulle styra Sverige och helst inte heller vara politiker överhuvudtaget. Man tyckte att männen visste bättre och kunde bestämma åt kvinnorna hur samhället skulle vara. Under många års tid kämpade kvinnor i Sverige för att och få gå och rösta och få bli riktiga medborgare. Tillslut infördes rösträtten för kvinnor år 1919 och år 1921 för exakt 100 år sedan hölls det första valet där kvinnor fick rösta. Utan dessa kvinnors protester hade kvinnor i dag inte haft den mänskliga rättigheten som det är att gå och rösta, och som nu står nedskriven i lagboken.
En grupp som under lång tid inte hade samma rättigheter som övriga medborgare var homosexuella män och kvinnor. Enligt lagboken var det kriminellt att vara homosexuell fram till år 1944. Paragrafen om “otukt mot naturen” var med i strafflagen. Om två kvinnor hade en relation kunde de alltså hamna i fängelse för det. Man fick inte älska vem man ville. Men, om man kollar i statistiken var det inte så många kvinnor som blev tagna av polisen för otukt. Detta kan bero på att det inte var konstigt att kvinnor bodde tillsammans förr i tiden då man ofta bodde trångt av praktiska och ekonomiska skäl. På så sätt trodde man att kvinnorna som bodde tillsammans bara var vänner men sanningen är att många hade hemliga kärleksrelationer.
PENNAN – MÄKTIGARE ÄN SVÄRDET
Man brukar säga att ord är makt. Att kunna använda ord i skrift för att nå ut med vad man har att säga ger en människa makten att påverka andra människor. Pennan har genom tiderna därför varit ett viktigt verktyg för att påverka makthavare och allmänheten. I historien har det dock varit männen som i första hand skrivit och fyllt tidningar med artiklar och och böcker med ord. Kvinnornas möjlighet att lyfta pennan för att sprida sina tankar och idéer har varit begränsad.
Trots att man förr i tiden inte tyckte att kvinnor skulle skriva har det funnits skrivande kvinnor som fått sina röster hörda i Sverige. I början av 1900-talet fanns det en grupp kvinnliga journalister som kallades för “pennskaft”. De skrev bland annat om rösträtten, prostitution och kvinnomisshandel och fick många människor i offentligen att börja prata och debattera om de här sakerna. “Pennskaften” fick sällan skriva i de stora tidningarna som Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet utan fick istället hitta på sina egna tidningar. Några av dem hette Morgonbris, Dagny och Tidevarvet. Några kunde försörja sig som författare eller journalister och blev berömda, men alltid ansedda som främst kvinnliga skribenter och inte lika mycket värda som de manliga.
Långt ifrån alla kvinnor fick dock skriva. “Pennskaften” tillhörde en högre klass vita kvinnor. Kvinnor från de lägre klasserna och med annan etnisk bakgrund har inte haft möjligheten att skriva i samma utsträckning. Många har till exempel bott i trånga hus och arbetat för mycket för att hitta tid och lugn till att skriva. Och när de har skrivit har deras ord inte spridits eller tagit plats. Men genom åren har fler kvinnliga grupper fattat pennan och fått sina röster hörda. I dag är sociala medier en viktig plattform för att nå andra och där vem som helst kan skriva och lägga ut vad de vill. Till exempel är det många svarta kvinnor som börjat prata om rasismen som finns i Sverige mot svarta personer. Genom det skrivna ordet har man kunnat sprida erfarenheter om hur det är att vara en svart kvinna i Sverige i dag och på så sätt väckt liv i debatten om rasism. Vad vill din generation skriva om? Vad vill du skriva om?
KONSERVBURK – EN PRESENT TILL KVINNAN
Dåtidens familjeideal byggde på att männen skulle jobba och försörja familjen ekonomiskt, och kvinnan skulle vara en god husmor och att ta hand om barn, laga mat, tvätta och städa. Man tyckte att det var kvinnligt att laga mat och man kan säga att kvinnorna på den här tiden tvingades att vara intresserade av matlagning även om de kanske inte var det. I dag vet vi att alla människor oavsett kön är olika och gillar olika saker. Alla kvinnor gillar till exempel inte att laga mat. Konservburkens intåg i historien var därför på många sätt en present till alla kvinnor som inte uppskattade att stå i köket stora delar av dagen.
När konservburken kom var det första gången kvinnor inte behövde laga mat från grunden. Mat som ligger i en konservburk man ätas direkt eller tillagas genom att bara värmas upp. Maten håller också länge och behöver inte vara i ett kylskåp. Tekniken bygger på att man först hettar upp maten och sedan försluter den i lufttäta glas- eller metallburkar. På så sätt försvinner bakterierna från maten och gör att den inte ruttnar eller möglar när den ligger i burken. Från början använde man konservburkar i militären för att kunna mätta soldaterna som var ute i krig. Men i början av 1900-talet började man tycka att mat på konservburk var något modernt, så vanliga familjer började köpa hem konserver för att äta till vardags. Vad man inte tänkte på var att konservburkarna, förutom att vara modernt att äta, kom att underlätta kvinnors liv väldigt mycket. De behövde inte längre laga mat från grunden två gånger om dagen om de inte kände för det. De kunde ställa fram konservburkar med alltifrån hummer, bönor, fiskbullar, gåsleverpastej, sköldpaddesoppa eller korv, och alla i familjen blev mätta och belåtna. Men gladast av alla blev nog kvinnorna som fick tid över till andra saker.
PESSARET – MAKT ÖVER KROPPEN
Att ha sex utan att bli gravid är i dagens samhälle något många är vana vid. Vi använder till exempel p-piller, spiral och kondom för att undvika oönskad graviditet. Man kan säga att kvinnan genom preventivmedlet får makt över sin egen kropp. Men så har det inte alltid varit. Kvinnokroppen och den kvinnliga sexualiteten har genom historien definierats och kontrollerats av män. Man tyckte länge att sex endast var till för att göra barn, inte för att njuta. Men tänk er själva att behöva föda barn efter barn efter barn, bara för att det anses vara dåligt att skydda sig vid sex. Många fattiga familjer hade inte råd med alla barn som de fick. De som bestämde ville att sex bara ske inom äktenskapet och för att göra barn. Av den anledningen har preventivmedlet varit en uppfinning som upprört många och som man velat förbjuda, av rädsla för att sex skulle bli tillgänglig för alla, även de som inte var gifta och att användandet av preventivmedel skulle leda till att de föddes för få barn i landet.
Att ha väldigt många barn är dyrt, tar mycket plats i hemmet och sliter på kroppen som måste gå igenom flera graviditeter och födslar. När pessaret kom, ett av de allra första preventivmedlen som massproducerades och många kvinnor fick tillgång till, på slutet av 1800-talet blev mycket viktig för arbetarklassens kvinnor. Arbetarklasskvinnorna led nämligen både fysiskt och ekonomiskt av att inte kunna skydda sig vid sex. Ett dussin barn kostade tid, pengar och kraft. Därför var det många, både män och kvinnor, som tyckte pessaret skulle användas i samhället. Men makthavarna tyckte annorlunda. 1911 kom en lag som förbjöd människor från att sprida information om preventivmedel. Länge kämpade svenska kvinnor och män för att lagen skulle försvinna. Under tiden pratade man om pessaret i hemlighet och träffades i smyg för att hjälpa kvinnor att sätta dit den lilla koppen som ska förhindra spermier från att nå äggstockarna.
Även om pessaret inte är så vanligt i dag finns det många andra typer av preventivmedel som tillåter kvinnor att kontrollera sin ägglossning. Globalt har användningen av preventivmedel ökat med 80 procent sedan 1970-talet. Trots detta saknar 225 miljoner kvinnor i världen möjligheten att skydda sig vid sex. Pessaret påminner oss om att vi har kommit väldigt långt i vissa delar av världen, men att vi fortfarande har en väldigt lång väg kvar innan alla kvinnor ges möjligheten att helt bestämma över sina kroppar och sin njutning.
PUDERDOSAN – FÖRENANDE KRAFT
Att använda smink för att fixa till och förändra sitt utseende har man gjort i urminnes tider. Från egyptiska faraoner med svarta linjer runt ögonen, till kungar och drottningar med vita ansikten på 1700-talet, till filmstjärnor och hemmafruar på 1950-talet med blodröda läppar, till dagens influencers på Instagram som visar upp olika sminktrender hela tiden. Genom historien har både män och kvinnor sminkat sina ansikten på olika sätt beroende på rådande ideal. Just puderdosan berättar en historia om en värld som kvinnor tvingats förhålla sig till de senaste 100 åren.
Sminket blev brett accepterat på 1920-talet för 100 år sedan. Det var den moderna kvinnan som på den här tiden använde puder och läppstift och sotade sina ögon. Sminkade kvinnor provocerade vissa och tilltalade andra. Vissa tyckte att kvinnor skulle vara naturliga och inte använda smink alls då man kände att sminkade kvinnor såg skrämmande ut, som robotar sa man. Men det var många kvinnor som tyckte om att sminka sig och blev stärkta av det. Man fann ett sätt uttrycka sig och känna sig mäktiga. Att bära läppstift kunde på denna tid uppfattas som kaxigt och självständigt. Än i dag är smink ett sätt att uttrycka sin identitet och stil. Vissa sminkar sig för att visa att de är punkare, andra för att visa att de är homosexuella.
I både gammal och ny sminkreklam är det vanligt med budskap som handlar om att skönhet är ett sätt att ta hand om sig själv på. Genom att ta hand om sitt yttre tar man också hand om sitt inre och visar omsorg för sig själv. Att det är viktigt att ta hand om sig själv är en bild av kvinnan som skiljer sig väldigt mycket från bilden av att kvinnan ständigt ska ta hand om familj och barn och sätta sig själv i andra rummet. Kanske var det därför som sminket blev så revolutionerande och tilltalade så många kvinnor när det kom på 1920-talet.
Puderdosan påminner oss också om hur sminkföretagen de senaste 100 åren tjänat massor med pengar på att sprida skönhetsideal som får kvinnor att köpa smink och sminka sig till vardags och till fest. Redan när sminkindustrin blev stor på 1920-talet var det många som kritiserar sminkföretagen och hävdade att skönhetsidealen som de spred i sin reklam var påhittade för att tjäna pengar. Många ansåg också att sminket var ett sätt att kontrollera kvinnor så att de inte skulle hinna tänka på viktiga saker som politik eller kultur.
BUSSEN – VIKTIG FÖR JÄMSTÄLLDHETEN
Hur tar du dig från ett ställe till ett annat när det är för långt att gå? Cykel? Får du skjuts av någon? Eller tar du bussen? Och har du, när du väl kliver på en buss, tänkt på vem som kör och vilka som är passagerare?
De första bussarna kallades omnibussar. Ordet kommer från det latinska språket och betyder ”vagn för alla”. När vi idag pratar om ”kollektivtrafik” menar vi samma sak, ett färdmedel som transporterar flera människor på en och samma gång. Idag tycker vi att det är självklart med bussar, tåg och spårvagnar. Men länge fick människor hitta på andra sätt att ta sig till vänner, skola och arbete. Innan kollektivtrafiken byggdes ut under slutet av 1800-talet fick de flesta barn som skulle till skolan använda fötterna, även om det var riktigt långt att gå.
De första bussarna var egentligen vagnar som drogs av hästar. Vagnarna skakade och guppande en hel del då asfalt på vägarna inte hade blivit vanligt än. Vid förra sekelskiftet blev elektriciteten allt vanligare, så då provande man att byta ut hästarna mot elkraft. Från 1910-talet blev det istället fler bensindrivna bussar.
Oftast var det män som körde. Även om det inte fanns någon lag om att kvinnor inte fick köra buss så tyckte man att motorer, bilar och bussar inte var något för kvinnor. De skulle istället ta hand om hemmet. Men det fanns undantag. Som Berta Persson (1893–1961) på Gotland. Hon var Sveriges första kvinnliga busschaufför. Men den som åkte med henne fick inte ha bråttom. Bertas buss, som alla bussar då, gick bara i 20 kilometer i timmen, vilket innebär att du hade kunnat cykla om den, i alla fall om det var nedförsbacke. Stockholm fick sin första kvinnliga busschaufför först under 1950-talet. Vissa tyckte att det var så opassande med en kvinnlig busschaufför att de vägrade åka med när hon körde.
De som idag väljer att åka buss gör av många olika anledningar: att det är bekvämt av miljöskäl eller för att de saknar körkort eller bil. Det är fler yngre personer än äldre som åker buss, och fler kvinnor än män. Det gör att kollektivtrafiken är viktig för jämställdheten. För utan bussar blir det svårt för alla ta sig till arbetet eller skolan, att handla mat eller ta sig till olika fritidsaktiviteter.
