Att en person har rätt att rösta innebär inte per automatik att rösträtten faktiskt kan användas. Vid sidan av de formella rösträttshindren har det genom historien funnits en rad praktiska och administrativa omständigheter som begränsat människors möjlighet att använda sin rösträtt.
Inför valet 2018 uppmärksammade flera medier att hemlösa har svårt att rösta. För att förtidsrösta krävs ett röstkort, vilket sällan når fram till hemlösa som ju inte bor på sin senaste folkbokföringsadress dit röstkortet skickas. För den som kan identifiera sig är det möjligt att rösta i sin vallokal på valdagen utan röstkort, men många hemlösa saknar giltig legitimation, och informationen om vilken vallokal man tillhör står på röstkortet.
Hemlösas svårigheter att rösta visar hur en persons möjlighet att nyttja sin rösträtt kan begränsas i praktiken, i detta fall av administrativa regelverk. Regelverk relaterade till folkbokföringen har tidigare drabbat romska och samiska grupper som inte varit folkbokförda och därför inte upptagits i vallängden. Det handlar alltså om grupper som rent formellt hade rösträtt och därmed fick rösta, men som inte kunde använda rösträtten i praktiken.
Förtidsröstning ingen självklarhet
Möjligheten att praktisera sin rösträtt har även begränsats av krav på att infinna sig i anvisad vallokal på den specifika valdagen. Idag är det många som nyttjar rätten att rösta i förtid; mer än en tredjedel av väljarna förtidsröstade i senaste valet 2018. Det är också möjligt för svenskar utomlands att rösta vid vallokaler på ambassader och konsulat. Så har det inte alltid varit. Fram till 1970 var det ytterst få som hade rätt att rösta i förtid och på annan plats än vallokalen eller genom ombud. Undantag från regeln om att infinna sig i vallokalen på valdagen gjordes i huvudsak endast för personer inom ett antal specifika yrkesgrupper såsom besättning på fartyg och personer som arbetade vid post- och tullverket, järnvägen eller lotsväsendet. Det stora flertalet personer som arbetade på valdagen fick därmed svårt att faktiskt rösta. Detsamma gällde för de som till exempel var inlagda på sjukhus, hade sjuka barn att ta hand om hemma, var på resande fot inom eller utanför landet, eller som bodde långt från vallokalen och saknade tillgång till transportmedel. Inte heller kunde fängelseinterner som formellt fick rösträtt år 1937, när det så kallade straffpåföljdsstrecket avskaffades, ta sin rösträtt i anspråk: någon röstningsmöjlighet i eller från fånganstalten fanns inte vid denna tidpunkt.
Krav på tillgängliga vallokaler
Människors praktiska möjlighet att använda sin rösträtt har även påverkats av vallokalernas utformning. I slutet av 1990-talet rapporterades att närmare hälften av vallokalerna hade allvarliga brister i fråga om tillgänglighet för personer med fysiska funktionsnedsättningar. Sedan dess har kraven på tillgängliga vallokaler skärpts och om en person ändå inte kan ta sig in i vallokalen ska röstmottagare ta emot rösten utanför.
Hur många som har hindrats från att nyttja sin rösträtt på grund av praktiska och administrativa regelverk vet vi inte. Som exemplen ovan visar finns det anledning att ha detta i åtanke när vi granskar historisk statistik över valdeltagande. Som idéhistorikern Julia Nordblad påpekar i sin forskning om praktiska rösträttshinder rymmer dessa också centrala frågor om demokratins funktionssätt.
Fia Sundevall, Docent i ekonomisk historia och verksam vid Stockholms universitet samt Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Leder forskningsprojektet Allmän rösträtt? Rösträttens begränsningar efter 1921.
Texträttigheter: Du får använda materialet fritt om du anger upphov (fotograf, författare, konstnär). CC BY-NC
Bildrättigheter: Omslaget till boken Allmän rösträtt? visar en äldre kvinna som får hjälp ut ur en vallokal i Stockholm 1936. Vallokalerna var sällan tillgänglighetsanpassade och före 1970-talet var det få som hade rätt att rösta på annan plats än anvisad vallokal.
Hänvisa till artikeln så här: Fia Sundevall, ”Praktiska hinder för rösträtt”, artikel på Demokrati100.se, www.demokrati100.se/praktiska-hinder-for-rostratt
Läs mer:
Julia Nordblad (2021). ”Praktiska rösträttshinder. Exemplet de svenska samerna” i Annika Berg & Martin Ericsson (red.) Allmän rösträtt? Rösträttens begränsningar i Sverige efter 1921. Stockholm: Makadam,
Julia Nordblad (2019) ”Förtidsröstningen väcker demokratins grundfrågor”, Arbetarhistoria nr 2–3.
Martin Brothén (2003). ”Poströstningens historia i Sverige”, i Mette Anthonsen & Martin Brothén, Svenska poströstare, Göteborg: Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet.
SOU 2000:125. Valtekniska utredningen
När Romer fick rösträtt
Rösträttens begränsningar
De resande och rösträtten
Samernas förbryllande rösträttshistoria
Externa artiklar:
Svårt för hemlösa att rösta
Många hemlösa kan inte rösta