Bondetåget den 6 februari 1914 är en av de mest omtalade händelserna i Sverige under tidigt 1900-tal. I den strid om demokrati och parlamentarism som rasade uppvaktade 30 000 bönder från hela landet kung Gustav V. Syftet var att stödja kungens kritik mot den liberala regeringen för att försumma försvaret. Också flera tusen studenter slöt i samma veva upp kring kungens vädjan om fosterländskhet och ett starkare försvar.
Dagen efter hölls ett stort arbetarmöte till stöd för Karl Staaffs regering, men det var bondetågets välregisserade föreställning med bönder i landskapsvisa avdelningar och kungens tal som kom att väga tyngst, i alla fall just då. Parlamentarismens demokratiska grundtanke att en regering ska vila på en folkvald riksdags förtroende hade åsidosatts till förmån för kunglig maktutövning. Staaff avgick i protest.
Studenternas kungliga uppvaktning ägde rum en knapp vecka senare, den 11 februari 1914. Också den var välplanerad. Totalt 3 250 studenter (inklusive professorer och akademiska lärare) deltog i tåget som gick från Stockholms centralstation till slottet. Då ska man veta att det bara fanns universitet i Lund och Uppsala, samt högskolor i Göteborg och Stockholm. Av Uppsalas 2 000 studenter deltog 1 200 (de 200 kvinnliga studerande ställdes utanför). Från Stockholms olika högskolor deltog 1 500, från Lund 540 och från Göteborg 75 studenter. ”Sveriges studenter fylkas kring konungen” var budskapet.
Sven Hedin – försvarets främste försvarare
Redan innan bondetåget hade studenternas entusiasm för den fosterländska vågen visat sig. I november 1913 höll forskningsresanden Sven Hedin ett bejublat föredrag i Uppsala för studentföreningen Heimdal. Hedin, för övrigt en av författarna till kungens tal vid bondetåget, var en av de konservativas mest populära opinionsbildare. I sitt tal framhöll han studenternas särskilda ansvar för att få folkets massa att förstå försvarsfrågans ödesroll.
Liksom bondetåget ledde till en motaktion från arbetarrörelsen hade också studenternas kungahyllning sin motpol. Samma dag samlades cirka 500 liberalt och radikalt sinnade studenter i Lund till protestmöte. Huvudtalare var Östen Undén, så småningom långvarig socialdemokratisk utrikesminister. Ett liknande möte arrangerades i Uppsala.
Liberala studenter, och de ännu fåtaliga socialdemokratiska, hade redan 1889 bildat föreningen Studenter och arbetare i syfte att föra samman de olika grupperna som under denna tid skilde sig åt på många sätt: i klädsel, intressen, sätt att tala, nöjesliv och dryckesvanor. Punsch var studenternas dryck, brännvin arbetarnas, förutom för de många arbetare som var organiserade nykterister förstås. Senare bildade socialdemokraterna en egen studentorganisation, Laboremus (”Låt oss arbeta”).
Studenter hyllar Staaff 1906
Även om dessa rörelser förde en ganska blygsam tillvaro finns exempel på att studenter stödde rösträttsreformer och andra demokratiska krav. När samme Karl Staaff hade bildat sin första regeringen hösten 1905 och våren efter lagt en proposition om allmän (manlig) rösträtt stöddes förslaget av breda studentgrupper. Såväl liberala som konservativa studenter deltog när 700 uppsalastudenter, män som kvinnor, hyllade Staaff vid Mynttorget i Stockholm den 6 maj 1906. Studenterna sjöng bland annat Verner von Heidenstams ”Medborgarsång”, ”Du gamla du fria!” och den fosterländska ”Stå stark du ljusets riddarvakt”. Kraftfulla leven utropades sedan för statsminister Staaff.
Att Staaff lyssnade till studenterna ”med hatten i hand” väckte för övrigt missnöje hos en del konservativa i riksdagen. Så viktiga var de inte, föreföll man tycka – då. Reformförslaget vann klart i andra kammaren, men i den första var det som tidigare – och senare – stopp med siffrorna 126–18.
Lättrörlig opinion
Opinionen svänger, då såväl som nu. Uppblossande engagemang och snabba opinionssvängningar präglar gärna studentmiljöer över tid och rum. Studenterna hyllade entusiastiskt både Staaffs rösträttsförslag 1906 och kungens avståndstagande från samme Staaffs politik 1914. En förklaring är förstås att det i huvudsak inte var samma studenter. Nya årgångar avlöste de gamla, och fångades av de idéer som nu florerade i studentleden. Dessutom var det skillnad på de frågor som striden gällde 1906 respektive 1914. Allmän rösträtt för män, förutsatt att kungamakten bevarades och den första kammaren behöll sin exklusiva prägel, hade efter sekelskiftet 1900 kommit att accepteras också av konservativa studenter. Och fosterländskhet präglade samtidigt många liberaler. Striden 1914 var mycket mer het och polariserad. På den försvarsvänliga (och antiparlamentariska) sidan fanns kung, högerpolitiker och andra konservativa. Oron för krig blev allt starkare och i ett sådant krisläge väckte kungens aktion stark anklang i breda grupper. Parlamentarismens frammarsch stoppades, men bara för några år.
Torbjörn Nilsson, professor i historia, Södertörns högskola
Texträttigheter: Du får använda materialet fritt om du anger upphov (fotograf, författare, konstnär). CC BY-NC
Bildrättigheter: Bilden visar studenternas hyllningståg för kungen den 11 februari 1914 i Stockholm. Källa: Upplandsmuseet. Gå till bilden i DigitaltMuseum.
Hänvisa till artikeln så här: Torbjörn Nilsson, ”Studenter, bönder och arbetare i rörelse”, artikel på Demokrati100.se, www.demokrati100.se/studenter-bonder-arbetare-i-rorelse/ (hämtad ÅÅÅÅ-MM-DD).
