Den 1 april 1919 började ett nytt stadsfullmäktige i Stockholm sitt arbete. Det var det första fullmäktige som hade valts utifrån principen om allmän och lika rösträtt, enligt de bestämmelser som riksdagen lagstadgade om den 23 december 1918.
Det var femton kvinnor som valdes in i fullmäktige i Stockholm i mars 1919, åtta socialdemokrater, fyra moderater och tre liberaler. Före valet fanns det sju kvinnor i fullmäktige. En av dem – Gertrud Månsson – hade valts in redan 1910. Fördelningen mellan partierna i sin helhet vid valet 1919 blev 55 socialdemokrater, 35 moderater och tio liberaler. Stadsfullmäktige bestod vid denna tid av 100 ledamöter. Kvinnorna blev bäst representerade i den liberala partigruppen, där var tredje ledamot var kvinna.
Den mest framträdande ledamoten i den socialdemokratiska gruppen var Anna Lindhagen (1870–1941) som syns stående längst bort på bilden. Hon hade redan åtta års erfarenhet av arbete i stadsfullmäktige. Moderaten Bertha Wellin (1870–1951), som valts in i fullmäktige 1912, var jämnårig med Anna Lindhagen och hade den mest framskjutna positionen i det borgerliga lägret. Emilia Broomé (1866–1925), även hon med åtta år bakom sig i stadsfullmäktige, var de liberala kvinnornas starkaste kort.
Under år 1919 uttalade sig kvinnorna i stadsfullmäktige sammanlagt vid 65 tillfällen i debatterna. Man sammanträdde vid den tiden i Börshuset vid Stortorget i Gamla Stan. De socialdemokratiska kvinnorna stod för 30 av de 65 inläggen 1919, moderaterna för 23 och liberalerna för 12. De kvinnor som yttrade sig mest var Anna Lindhagen (S, 19 inlägg), Bertha Wellin (M, 14 inlägg), Emilia Broomé (L, sju inlägg), Gertrud Törnell (M, sju inlägg), Anna Johansson-Visborg (S, fem inlägg), Ruth Gustafson (S, fyra inlägg) och Mathilda Staël von Holstein (L, tre inlägg). Fyra av kvinnorna yttrade sig aldrig under år 1919, övriga en eller två gånger.
Emilia Broomé debatterar om spanska sjukan
Den första större debatt, efter valet i mars 1919, som fick inlägg från kvinnorna i stadsfullmäktige, ägde rum den 28 april. Den handlade om understöd åt familjer som drabbats av spanska sjukan, en global epidemi som svepte över världen 1918–1919 och som skördade fler dödsoffer än första världskriget. Anledningen till debatten var ett förslag från Emilia Broomé (L) att stadsfullmäktige skulle bistå Föreningen för välgörenhetens ordnande (F.V.O.) i Stockholm med ett belopp på 30.000 kr, för att hjälpa familjer som drabbats av spanska sjukan. Ett liknande understöd hade utgått hösten 1918, men de medlen hade tagit slut i mitten av februari 1919. Den som i första rummet ställde sig mot förslaget var Gottfrid Björklund (S). Han ansåg att 30.000 kr inte skulle ställas till F.V.O:s förfogande utan istället gå till stadens egen dyrtidskommitté.
Vid voteringen vann Björklunds förslag över Broomés med 57 röster mot 36. Det var bara de fyra moderata kvinnliga ledamöterna som röstade för Broomés förslag. Samtliga närvarande kvinnliga ledamöter från det socialdemokratiska och det liberala partiet röstade för Gottfrid Björklunds förslag. Emilia Broomé (L) och Anna Lindhagen (S) var inte närvarande vid omröstningen. Frågan fick principiell karaktär och flera av inläggen handlade om kommunen skulle använda sig av privata välgörenhetsinstitutioner vid understöd åt fattiga och nödlidande. Bertha Wellin (M) och Gertrud Törnell (M) ansåg i sina inlägg att F.V.O. skulle sköta understödet till de nödlidande, medan Ruth Gustafson (S) i sitt inlägg tyckte att pengarna borde gå till stadens egna stödorgan. Det går i denna debatt att tydligt se en skillnad mellan de moderata kvinnornas tilltro till privat välgörenhetsarbete och de liberala och socialdemokratiska kvinnornas förespråkande av stöd från den offentliga sektorn.
Andra frågor där 1919 års kvinnor i stadsfullmäktige yttrade sig handlade om sjukhusavgifter (debatt 19 maj), husmoderskurser (debatt samma dag), extra skatt på outnyttjade rum i lägenheter (debatt 30 juni), ombyggnad av Stockholms bangårdar och stadens järnvägslinjer (debatt 6 oktober).
Elisabeth Östman: ”Konsultera en praktisk och duglig husmor”
Den 20 oktober 1919 blev det en lång debatt i stadsfullmäktige om uppförande i kommunens regi av bostadshus med små lägenheter. Elisabeth Östman-Sundstrand (M) gjorde det första inlägget och sade bland annat:
”I förhoppning att så kommer att beslutas, vågar jag här uttala ett önskemål, som jag hyst under 15 år, men på grund av missriktad försynthet och även av andra bevekelsegrunder ej förr vågat komma fram med. Jag är nästan viss, att denna önskan även delas av alla mina medsystrar i fullmäktige, ja av alla husmödrar i hela Stockholm. Jag vill uppmana, ja, uppfordra alla de personer och myndigheter, vilka idka byggenskap, härvid är det ju fastighetsnämnden och dess direktör, som skola hava dessa stora byggnadsföretag om hand, att, innan ritningarna äro fastställda, konsultera en praktisk och duglig husmor, som även är något erfaren i byggenskap. Jag säger med känsla och övertygelse, att denna konsultation bör ske, innan ritningarna äro fastställda.”
Elisabeth Östman Sundstrand (M) fick i debatten flera attacker från Axel Fält (S). Han ansåg att det fanns flera praktiska aspekter i mycket små kök som hon inte kände till. Debatten från den 20 oktober 1919 i stadsfullmäktige är intressant på många sätt och motsäger i viss mån bilden av att kvinnorna i stadsfullmäktige, vid tiden för det demokratiska genombrottet, som regel inte yttrade sig i debatter av mer teknisk karaktär. Det finns flera sådana exempel, ur 1919 års debatter i Stockholms stadsfullmäktige, på kvinnor som yttrade sig i frågor som handlade om teknisk utrustning, arkitektur och stadsplanering.
Huvuddelen av de femton kvinnor som valdes in 1919 lämnade stadsfullmäktige under 1920-talet. Helena Stålander (S) avgick redan 1921 och blev istället städerska i Stadshuset. Den längsta karriären i stadsfullmäktige fick Anna Johansson-Visborg. Hon blev kvar till 1950.
Mats Hayen, arkivarie vid Stockholms stadsarkiv
Läs mer:
Texträttigheter: Du får använda materialet fritt om du anger upphov (fotograf, författare, konstnär). CC BY-NC
Bildrättigheter: Bilden visar beredningsutskottets första sammanträde 1919. På bilden syns ordföranden Gerh. Magnusson och vid hans sida står Anna Lindhagen. Foto: Axel Malmström / Stockholms stadsmuseum.
Hänvisa till artikeln så här: Mats Hayen, ”Kvinnornas röster i Stockholms stadsfullmäktige år 1919”, artikel på Demokrati100.se, www.demokrati100.se/kvinnornas-roster-i-stockholms-stadsfullmaktige-ar-1919/ (hämtad ÅÅÅÅ-MM-DD).
