Folkets hus och demokratins utveckling

Utvecklingen av Folkets hus i Sverige kan ses som en spegling av landets demokratiska utveckling. När arbetarrörelsen tog plats i det offentliga rummet med egna byggnader och parker gavs medlemmarna en språngbräda för deltagandet i den nationella politiska arenan.

Folkets husrörelsens uppkomst och utveckling är tätt sammanlänkad med arbetarrörelsens. Under 1880-talet ökade antalet fackföreningar från åtta till nästan 300 stycken. Antalet sammankomster ökade och till en början möttes man i parker och på öppna platser men behovet av egna möteslokaler var stort. Folkets hus ursprungliga syfte var att erbjuda lokaler för arbetarrörelsens olika sammankomster som möten, studieverksamhet, kulturevenemang och andra aktiviteter. År 1893 invigdes landets första Folkets hus i Malmö som byggdes av arbetarna själva och redan tre år tidigare hade fackföreningsrörelsen i Kristianstad köpt en fastighet för ändamålet. Många av de tidiga Folkets hus låg i anslutning till industrisamhällen där arbetarrörelsen fått starkt fäste.

Rörelsen spred sig snabbt över hela landet. I England och USA fanns förebilder och byggnadsstilen inspirerades av rådande inhemska arkitekturideal. Med åren utvecklades en särpräglad byggnadstypologi för Folkets Hus. De två objekt som analyseras här, Motala Gamla Folkets Hus från 1907 och Linköpings Gamla Folkets hus från 1953, representerar två väsensskilda perioder i Folkets hus utveckling.

Folkets hus i Motala och Linköping

Gamla Motala Folkets hus är ett välbevarat exempel på ett tidigt Folkets hus där arbetarna själva stod för planering, finansiering och byggnation. Linköpings Gamla Folkets hus representerar däremot tiden då Folkets hus etablerat sig och intagit en tydlig plats i samhället. I Motala vittnar byggnadens storlek och utformning om arbetarrörelsens kraftansamling i en tid då det var förbjudet att organisera sig. I takt med att rörelsen växte sig starkare under folkhemsperioden präglades såväl rörelsen som byggnaderna av professionalisering och institutionalisering.

I och med 1942 års riksdagsbeslut om stöd till allmänna samlingslokaler erkände staten föreningslivets betydelse för demokratin. Genom kommunerna kunde arbetarrörelsen nu få bidrag för uppförande och underhåll av sina samlingslokaler. Detta bidrog till större, mer påkostade och specialbyggda lokaler i centrala lägen som Folkets hus i Linköping.

Demokratiska rum för samtal och möten

Ett Folkets hus skulle innehålla demokratiska rum för samtal, möten och fester. De tidiga Folkets hus var ofta enkla byggnader som bestod av en stor samlingssal och några mindre rum som i Motala. Så småningom utvecklades byggnadstypen med fler salar. Den klassiska ABC-salsindelningen blev vanlig där A-salen var störst och användes för samling och fest medan de mindre fungerade som mötesrum. I Linköping är både A- och B-salen omsorgsfullt gestaltade större salar med specialritad inredning. I Stockholm rymde Folkets hus hela tio salar.

Under Folkhemsperioden hade behoven och användningen vidgats och Folkets hus i Linköping kom därför att både omfatta arbetsplatser och bostäder, förutom generösa utrymmen för restaurang, bio, möten och fest. Under Folkets hus sista fas, då byggnaderna övergått i kommunal regi, blev användningen än mer skiftande. I Folkets hus kunde man mötas och det fanns plats för vitt skilda verksamheter som bokcirklar, kammarkonserter, dansaftnar, middagar, folkbildning, föreningsmöten, biovisningar, konserter och fackliga sammanslutningar.

Folkets hus då och nu

Folkets hus byggdes och drevs till en början av arbetarna själva. Under folkhemsperioden bidrog staten med ekonomiskt stöd och en folkkultur med breda förgreningar växte fram inom rörelsen. Den sista fasen i Folkets hus utveckling brukar omnämnas som kommunperioden, då ägandet övertogs av kommunerna samtidigt som verksamheten kom att drivas i varierande former. Idag är folkrörelsernas ställning svagare och rollen att sprida information och kunskap har övertagits av andra organisationer, staten och medierna. Behovet av fysiska möten består, men människor samlas allt oftare på platser som definieras av kommersiella intressen.

I de två Folkets hus som behandlas här finns fortfarande en rest av de ursprungliga demokratiska funktionerna. I Linköping har besökare och brukare skiftat från arbetare till studenter, men en stor del av verksamheten baseras på ideellt arbete som organiseras av de olika studentnationerna. Att de ursprungliga bostäderna återställts och numera hyrs av studenter representerar också en viktig demokratisk funktion. Även i Motala finns en obruten tradition att använda byggnaden som samlingssal och plats för föreningsverksamhet, även om funktionen som politisk mötesplats till största del har upphört.

Författare: Britta Ader Berg, Charlotta Andersson Lund, Julia Anshelm, Måns Björnskär, Ebba Engelbrektsson, Åsa Esseen Wiking, Ingrid Frykholm, Viktor Göthe, Saara Gröhn, Daniela Grotenfelt, Julia Hertzman, Carl Hägerström, Hanna Hörnsten (HT 19), Erik Järinge, Kelda Bryson Schwarz, Lisa Johansson, Jasmina Jovanovic Holm, Vanja Knocke, Stefano Mangili, Camilla Schlyter.

Artikeln har samskrivits som en del av examensarbetet på kursen Restaureringskonst, arkitektur, på temat ”Demokratins byggnader” på Kungl. Konsthögskolan under läsåret 2019/2020. Den finns att läsa i boken Demokratins byggnader (2020).


Texträttigheter: Du får använda materialet fritt om du anger upphov (fotograf, författare, konstnär). CC BY-NC

Bildrättigheter: Bilden visar gamla Folkets hus i Linköping. Foto: bergsven. Gå till bilden i Wikimedia.

Hänvisa till artikeln så här: Kungl. Konsthögskolan, ”Folkets hus och demokratins utveckling”, artikel på Demokrati100.se, www.demokrati100.se/folkets-hus-och-demokratins-utveckling/ (hämtad ÅÅÅÅ-MM-DD).