Riksdagshusets fasad med pelare och ornament mot Norrbro
Riksdagshuset mot Norrbro och Kungliga slottet 1905-1910. Okänd fotograf, Stadsmuseet i Stockholm

Parlamentarismen och bondetåget

Vad krävs för att vi ska ha demokrati? "Demokrati" betyder "folkstyre". Den politik som de flesta röstar på ska också styra landet. Så funkar parlamentarismen. Senaste gången som majoriteten i riksdagen blev överkörda var vid Bondetåget 1914. Den gången försökte kung Gustav V föra en annan politik än den folkvalda regeringen.

Bondetåget hotade parlamentarismen 1914

Sverige är en representativ demokrati. Regeringen ansvarig inför Riksdagen och måste ha stöd där för sin politik. Det kallas parlamentarism. Före parlamentarismen var det kungen som godkände regeringens beslut, utan att ta någon hänsyn till det folkvalda parlamentets vilja. Senaste gången parlamentarismen på allvar ifrågasattes i Sverige var den 6 februari 1914 i samband med Bondetåget.

Bondetåget

Den 6 februari 1914 samlades 30 000 demonstranter i Stockholm för att marschera upp till slottet och möta kungen. Demonstranterna var upprörda över att regeringen inte ville rusta upp försvaret. En som kände likadant var kung Gustav V. Han höll ett tal för deltagarna i Bondetåget på borggården vid Stockholms slott. I talet uttryckte kungen sitt missnöje över den folkvalda regeringens försvarspolitik.

Statsministern avgick i protest

Detta var den senaste gången kungen på ett sådant tydligt sätt tog ställning mot regeringsmakten. På så vis hävdade sin rätt att styra landet. Sedan slutet av 1800-talet hade det varit en oskriven regel att riksdagen valde regering och godkände deras beslut.

Två dagar efter Bondetåget samlade en motdemonstration minst lika många deltagare till stöd för regeringen. Trots det valde regeringen och statsminister Karl Staaff att avgå i protest mot kungens agerande som de hävdade var ett ifrågasättande av demokratin.

Bondetåget marknadsfördes intensivt

Bondetåget hade marknadsförts intensivt och man arrangörerna hade till och med upprättat en "Bondetågsbyrå" på Vasagatan 3. I Stockholmskällan hittar du flera olika källor som ger en fördjupad bild av händelseförloppet. Till exempel finns en promemoria om vad bönderna skulle tänka på under sin vistelse i Stockholm, ett par dagboksanteckningar om hur två stockholmare upplevde dagen, många bilder – och de muggar som delades ut under demonstrationen.

1917 segrar parlamentarismen

Tre år efter Bondetåget och regeringskrisen efter att kungen hade försökt påverka politiken, vann parlamentarismen maktkampen. Kung Gustav V lovade statsminister Nils Edén att han inte skulle blanda sig i landets styre mer. Från och med nu skulle regeringen behöva en majoritet bakom sig i riksdagen.

1917 hade varit ett oroligt år i Sverige. Första världskriget pågick ute i Europa, och Sverige hade svårt att importera mat och bränsle. Under våren bröt hungerdemonstrationer och kravaller ut på flera håll. I Ryssland hade en februarirevolutionen avskaffat monarkin och infört republik istället. Kungen och de styrande var oroliga för att samma sak skulle hända i Sverige. Parlamentarismen och införandet av allmän och lika rösträtt var två viktiga reformer för att minska missnöjet i befolkningen.

Utvalt källmaterial om Bondetåget

Utvalt källmaterial om hungerkravallerna 1917

Demokratins vardag i Stockholm

Demokratins vardag kan vid en första anblick verka rätt trist. En grå sörja av papper, möten och allmänt käbbel. Men dyker man i fullmäktiges motioner och debattprotokoll så märker man snart att det ofta är brännande frågor som har behandlats i Stadshuset. Dessutom ger handlingarna en levande bild av hur den demokratiska beslutsprocessen går till. Välkommen in i Stockholmsdemokratins politiska verkstad!

Biofilmer skadar ungdomen!

Hösten 1917 såg Alma Hedin rött. Barnens eviga rännande på stadens biografer orsakar trötthet i skolan, allmän avtrubbning och i slutändan kriminalitet! Vad göra? Ja, eftersom Alma Hedin sitter i stadsfullmäktige skrev hon såklart en motion med förslag på åtgärder.

När Hedins motion landade på fullmäktiges bord gällde det att skaffa ett bra underlag för beslut. Skulle fullmäktige till exempel besluta att införa ett avancerat kupongsystem i syfte att begränsa barnens biobesök till ett i veckan? Det var i alla fall ett av Alma Hedins förslag.

Det blir beredningsutskottets sak att utreda. Utskottet väljer att anlita folkskoleinspektör Frans von Scheele som får uttala sig huruvida han anser Hedins förslag vara vettiga och genomförbara. Frans von Scheeles synpunkter tas med i det utlåtande beredningsutskottet slutligen sammanställer. I utlåtandet finns även en rekommendation till fullmäktige om hur de ska besluta i frågan.

Alma Hedins motion debatteras i stadsfullmäktige

Den 18 februari 1918 var det äntligen dags att diskutera frågan om "biografernas skadliga inverkan å barn" i stadsfullmäktige. Där blev det en livlig debatt som du kan följa ord för ord tack vare de protokoll som fördes av stadsfullmäktiges stenografer. Bland debattörerna fanns Gertrud Thörnell. Hon argumenterade för att något måste göras:

"På senare åren har det gått ända därhän, att barn stjäla pengar för att kunna gå på biograf; barnavårdsnämnderna äro, som sagt, överhopade med anmälningar i den vägen." 

Vilka beslut som fattades går också att läsa i protokollet. Den här gången kom man överens om att frågan måste skickas tillbaka till beredningsutskottet för inhämtning av ännu mera sakkunskap. Att frågor stöts och blöts och utreds i flera omgångar är som bekant rätt vanligt i ett demokratiskt samhälle. 

När blev Stockholms stad demokratisk, på riktigt?

1863 kom den stora reform som delade in Sverige i kommuner. Kommunerna skulle styras av kommunfullmäktige. I Stockholm kallades det för stadsfullmäktige fram till 1971. Rösträtten till stadsfullmäktige var länge graderad efter inkomst. Till en början fick man en röst per betalad skattekrona! Edvard Söderberg beskriver den kommunala rösträtten i en rapport från 1896. Han diskuterar även möjligheterna att genomföra demokratiska reformer. En motion i fullmäktige från 1912 handlar om missbruket av så kallade fullmakter. Motionen ger oss en viss inblick i hur det kommunala röstandet gick till.

Först 1918 infördes vad man då ansåg vara allmän och lika rösträtt i kommunerna. Då fick nästan alla som var över 23 år rösta. Undantagen gällde straffångar (som fick rösta 1937), omhändertagna av fattigvården (1941), människor med stora skatteskulder (1941) samt omyndigförklarade personer (begreppet omyndigförklaring togs bort ur lagen 1989). 1945 sänktes rösträttsåldern dessutom till 21 år. De första kvinnliga representanterna i fullmäktige, Gertrud Månsson och Valfrid Palmgren, kom in 1910.

Utvalt källmaterial om demokratins vardag i Stockholm

Den här artikeln är en del av temat "Vägen mot demokrati"

Här hittar du fler artiklar i temat Vägen mot demokrati.

Uppdaterad