Gamla högskolans aula i Göteborg var fullsatt den 1 oktober 1913. Kvällens talare var nämligen Sylvia Pankhurst, dotter till Emmeline och syster till Christabel. Alla tre var välkända i den svenska politiska debatten, beryktade för sina militanta metoder och fängelsevistelser i kampen för kvinnors rösträtt i England.
Händelsen kan ses som en av de mest radikala i den svenska rösträttskampen – för första och enda gången hölls ett offentligt föredrag av en suffragett. “Skandalen är fullständig” skrev den konservativa pressen. Men även inom den kvinnliga rösträttsrörelsen var besöket kontroversiellt, där fördömdes suffragetternas aktioner som “hysteriska våldsdåd”.
De brittiska suffragetterna
I England hade den organiserade kvinnliga rösträttskampen pågått sedan mitten av 1800-talet. 1903 grundades Women’s Social and Political Union (WSPU), de så kallade suffragetterna, där de tre Pankhursts kom att få ledande roller. WSPU var den mest militanta grenen av rösträttsrörelsen, vilket ledde till fängelsedomar för många av dess anhängare. Man använde sig inte bara av demonstrationer och civil olydnad utan också av fönsterkrossning och attacker mot politiker.
Aktionerna blev fler och mer militanta. Fängslade suffragetter började hungerstrejka för att få myndigheterna att erkänna dem som politiska fångar. Svaret blev istället tvångsmatning. Hungerstrejkerna fortsatte och som motdrag infördes 1913 en ny lag: om en fånge på grund av näringsbrist var i alltför dåligt hälsotillstånd frigavs denne för att senare tvingas återuppta sitt straff. Lagen fick smeknamnet ”Cat and mouse act”, anspelandes på hur en katt leker med sitt byte genom att låta det slippa undan för att fångas igen, gång på gång, tills det till slut dödas.
Pankhurst i Skandinavien
Under våren och sommaren 1913 blev Sylvia Pankhurst utsatt för myndigheternas katt och råtta-lek. Upprepade fängelsevistelser med hungerstrejker påverkade hennes hälsa och hon beslöt sig för att fly landet. Förklädd lyckades hon ta sig till Skandinavien. Efter en dryg månad i Danmark och Norge anlände hon till Göteborg den 30 september för att hålla ett föredrag kvällen därpå.
Det var ingen slump att Pankhurst inbjöds just till Göteborg. Frigga Carlberg, ordföranden i den lokala rösträttsföreningen, har av historikern Christina Florin beskrivits som ”den mest ’revolutionära’ … den som kanske mest liknar en engelsk suffragett i sina tankar och i sin vilja att handla”. Vid den här tiden var hon i stort sett ensam bland de ledande rösträttskvinnorna i Sverige att ta ställning för suffragetterna. Frågans känslighet gjorde att hon arrangerade föredraget som privatperson, inte för föreningens räkning. Kritiken mot henne blev hård och flera av LKPR:s lokalföreningar tog avstånd från händelsen. Men inget tyder på att hon ångrade sig. Till vännen Signe Bergman skrev hon i slutet av november: “Tacka gud att jag tog hit Pankhurst.”
Polisen övervakade möten för att snappa upp uttalanden som stred mot de lagar som begränsade yttrandefriheten. Det gällde framförallt ”Munkorgslagen” som användes mot den framväxande arbetarrörelsens ”samhällsomstörtande idéer”. Ett av de fem möten som övervakades i Göteborg 1913 var Sylvia Pankhursts föredrag. För att registrera allt som sades anlitades en stenograf som sedan överlämnade en maskinskriven avskrift till poliskammaren, men den arkiverades fel. Utöver några korta politiserade tidningsreferat har det tidigare inte varit känt vad Pankhurst sa i sitt föredrag. Vid efterforskningar 2018 påträffades avskriften – Pankhursts föredrag i 15 maskinskrivna sidor – och den är nu tillgänglig i Riksarkivets digitala forskarsal.
Rösträtt och socialpolitik
Föredraget präglades av ett könspolitiskt klassperspektiv. ”Behind every poor man there stands a still poorer woman” är ett talande inledande citat, som följdes av vittnesmål om kvinnors ekonomiska och juridiska utsatthet, huvudsakligen med exempel bland östra Londons lågavlönade arbetarkvinnor. Andra teman var den ojämställda äktenskapslagstiftningen, spädbarnsdödligheten, prostitutionen, och bostadspolitiken: ”I must say, I think if working women in England had the vote there would be more care taken in these matters”. Pankhurst såg tveklöst rösträtten som ett verktyg för att få bort sociala orättvisor. Hon talade även om ”the Cat and Mouse Act”, om hungerstrejker och tvångsmatning, och anklagade de som kritiserat de militanta metoderna för att inte förstå hur viktiga kraven var.
Redan dagen efter föredraget lämnade Sylvia Pankhurst Göteborg. Bara två veckor senare fängslades hon återigen i London men frigavs efter att ha hungerstrejkat. Hon engagerade sig allt mer i östra Londons arbetarkvarter och för arbetarrörelsen, vilket ledde till ökade spänningar inom familjen Pankhurst. I början av 1914 tvingades Sylvia lämna WSPU och bildade då East London Federation of Suffragettes.
Karl-Magnus Johansson, arkivarie, Riksarkivet Landsarkivet i Göteborg
Läs mer
- Karl-Magnus Johansson, ”Tack gud för att jag tog hit Pankhurst!’: Suffragetten Sylvia Pankhursts kontroversiella besök i Göteborg 1913”, Kvinnors röster i arkiven, Riksarkivets årsbok 2019.
Texträttigheter: Du får använda materialet fritt om du anger upphov (fotograf, författare, konstnär). CC BY-NC
Bildrättigheter: Sylvia Pankhurst (till vänster) med Frigga Carlberg vid besöket i Göteborg 1913. Avfotograferad bild publicerad i Hvar 8 dag den 12 oktober 1913. Beskuren. Bilden togs av fotografen Anna Backlund (1865–1920).
Hänvisa till artikeln så här: Karl-Magnus Johansson, ”Suffragetten Sylvia Pankhurst och ’skandalen’ i Göteborg 1913”, artikel på Demokrati100.se, www.demokrati100.se/suffragetten-sylvia-pankhurst-och-skandalen-i-goteborg-1913/ (hämtad ÅÅÅÅ-MM-DD).
