Frigga Carlberg (1851–1925) var inte bara en av de mest framträdande kvinnorna i den svenska rösträttsrörelsen, hon var även en av de radikalaste.
Frigga Carlberg föddes i Falkenberg 1851 som Anna Fredrika Lundgren. Familjen var välbärgad och ägde en läderfabrik i centrala Falkenberg. Familjen var även barnrik med nio syskon.
Frigga Lundgren blir Frigga Carlberg
Frigga Lundgren längtade efter att studera, något som pappan motsatte sig. Till slut fick hon börja i det nyinrättade flickskoleläroverket i Halmstad och hon utbildade sig till lärare. Hon gifte sig med postkontrollanten Andreas Carlberg och flyttade till Göteborg 1876, 25 år gammal.
Där engagerade hon sig i kvinnofrågor och blev medlem i Göteborgs kvinnoförening. Ordförande var Mathilda Hedlund, dotter till SA Hedlund, som var chefredaktör på Handelstidningen. Kvinnorna fick dock kämpa i motvind. Det var 1880-tal och fördomarna mot kvinnor och kvinnoföreningar var stora vilket ledde till att föreningen inte blev långvarig. Den social-filantropiska inriktningen ville man dock värna om och så bildades Sällskapet Myrorna. Frigga gick med i styrelsen för Sällskapets barnhem.
Barnavård och fattigvård
Med tiden blev det sju stycken sådana hem på olika ställen i och utanför Göteborg. Här fick barnen en mer hemlik miljö. Sällskapet arbetade också med att skaffa sommarhem till stadsbarn. Frigga Carlberg har själv berättat om de sju hemmen i den lilla skriften ”Myrornas barn – En kort historik över sällskapet Myrornas 20-åriga historia” Arbetet med barnavården ledde naturligt över till fattigvården, och hon engagerade sig även i Svenska Fattigvårdsförbundet. Hon var heller inte främmande för privat välgörenhet. Ryktet om hennes stora generositet spred sig och många knackade på hennes dörr och fick hjälp av henne direkt. Hon kallades ”Vår fru”, en hederstitel, som hon var mycket stolt över.
Det var Frigga Carlberg, som tog initiativet till att bilda en av de första lokala rösträttsföreningarna i Sverige, Föreningen för kvinnans politiska rösträtt (FKPR) i Göteborg 1902, med sig själv som ordförande. Den posten innehade hon fram till 1921, då kvinnorna kunde rösta för första gången. Hon satt också med i centralstyrelsen för Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR) och deltog i flera av Internationella rösträttsalliansens kongresser. Den sista hölls i Rom 1923, där Carlberg var representant för den svenska regeringen.
Med bett och ironi
Frigga Carlberg kom att bli den samlande kraften för rösträttsintresset hos kvinnorna i Göteborg. Tack vare henne blev göteborgsföreningen av de mest tongivande i landet. Hon hade många metoder att nå ut med budskapet: tidningsartiklar, kåserier, pjäser, spex, skönlitterära verk, otaliga turnéer och föredrag. Hon var mycket slagfärdig, bitsk och ironisk i sina texter och framträdanden och hörde till de mest revolutionära av rösträttskvinnorna.
”Min suffragettsjäl har vaknat…” sa hon i en tidig valturné. De engelska suffragetterna var mycket mer militanta än sina svenska systrar. Frigga Carlberg och Elin Wägner var de enda som öppet deklarerade sitt stöd för suffragetterna, men många tog avstånd från dem av den anledningen.
Skandalen i Göteborg
Det blev stor oro i de svenska rösträttsleden hösten 1913, när man fick höra att Sylvia Pankhurst skulle komma på besök till Göteborg, på egen begäran men med benäget bistånd av Frigga Carlberg. Föredraget ägde rum i gamla högskolans aula den 1 oktober 1913.
Sylvia Pankhurst fick applåder för sitt framförande. Dagen efter kunde man läsa om det i konservativa Göteborgs Aftonblad under rubriken: ”Skandalen fullständig”.
Frigga var alltså inte rädd för att sticka ut hakan. Det gjorde man dock inte ostraffat i dessa tider. Hon råkade flera gånger ut för förföljelsekampanjer och ibland beklagar hon sig över att det är rent obehagligt att träffa folk. Detta är troligen grunden till romanen För rättfärdighets skull. Den gavs ut 1918 och handlar just om rösträttsrörelsen, ett slags feministiskt manifest i romanform.
Demonstrationen den 2 juni 1918
Den 2 juni 1918 gick ett stort demonstrationståg genom Göteborg, den enda gatudemonstration som anordnades i Sverige under rösträttskampen. Arrangör var förstås Frigga Carlberg med god hjälp av Gulli Petrini, en annan av de mer framstående rösträttskvinnorna.
Man utgick från Järntorget, via Södra Allégatan och Vasagatan fram till Heden, där en talarstol ställts upp. Där höll Gulli Petrini ett bejublat tal över kvinnans rösträtt och Frigga Carlberg avslutade med en resolution.
Ett par tusen personer deltog i denna demonstration. Det skulle dröja ytterligare ett år innan det första beslutet togs om rösträtt, och till 1921 innan Sveriges kvinnor kunde rösta första gången.
Frigga Carlberg hann uppleva några år av politisk jämlikhet innan hon avled i dotterns hem 1925.
Ingela Eek, Göteborgskvinnor i rörelse
Läs mer
Texträttigheter: Du får använda materialet fritt om du anger upphov (fotograf, författare, konstnär). CC BY-NC
Bildrättigheter: Kollage med Frigga Carlberg och hennes satiriska monolog Några skäl varför kvinnorna icke skola ha politisk rösträtt. Porträtt från vykort utgivet av Uppsalaföreningen för kvinnans politiska rösträtt. Reproduktion: KvinnSam, Göteborgs universitetsbibliotek.
Hänvisa till artikeln så här: Ingela Eek, ”Frigga Carlberg – en stridbar ’suffragettsjäl’”, artikel på Demokrati100.se, www.demokrati100.se/frigga-carlberg-en-stridbar-suffragettsjäl (hämtad ÅÅÅÅ-MM-DD).
