I år är det hundra år sedan vi fick allmän och lika rösträtt i Sverige. En av pionjärerna i rösträttskampen var Lydia Wahlström.
Rösträttskamp
I Per Lindroths satirteckning från 1911 syns Lydia Wahlström (med hög hatt och puff) slå sin näve i huvudet på högerledaren och statsministern Arvid Lindman, längst fram till vänster i bild. Detta hände förstås inte i verkligheten men i satirtidningen Söndags-Nisse tänkte man sig att det var precis så arga som kvinnorna skulle bli när Lindman gav besked om att det inte skulle läggas något förslag om kvinnlig rösträtt under 1911 års riksdag.
Bakgrunden var att Lydia Wahlström, vid den tiden ordförande för Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR), ledde en delegation som uppvaktade regeringen med krav på kvinnlig rösträtt. Männen hade fått rösträtt 1907/1909 och kvinnorna i LKPR menade att turen nu var kommen också till dem.
Så hade nämligen argumentationen låtit – männens rösträtt måste komma först, sedan kunde tiden vara mogen för kvinnlig rösträtt. Men det skulle dröja till september 1921 innan kvinnorna fick gå och rösta i riksdagsval första gången. I den kampen var Lydia Wahlström en viktig person.
Lydia Wahlström (1869-1954)
Lydia Katarina Wahlström föddes den 28 juni för 150 år sedan i Lundby socken i Västmanland. Hon var yngst i en skara av fyra döttrar och hennes far, Johan Gustaf Wahlström, blev året efter kyrkoherde i Barkarö (Västmanland) och där i prästgården växte hon upp. Lydia såg upp till sin far och ville bli präst precis som han. Det faktum att kvinnor inte fick bli präster var förmodligen en viktig drivkraft för Lydia Wahlström senare i hennes kamp för kvinnors rättigheter.
Lydia Wahlström fick studera vid Wallinska skolan i Stockholm där hon tog studenten 1888. Redan här lär hon känna Gerda Hellberg (då Lundberg) som blir en viktig kontakt i kampen för rösträtt. På hösten samma år börjar hon läsa vid Uppsala universitet och mest intresserad är hon av ämnet historia. I Uppsala läser hon sin grundutbildning och våren 1892 påbörjar hon forskarstudier i historia.
Bilden från 1891 visar de kvinnliga studenterna vid Uppsala universitet. Vid slutet av 1800-talet var det fortfarande ovanligt med kvinnliga studenter och våren 1892 bildar de därför Uppsala kvinnliga studentförening och Lydia Wahlström väljs till ordförande. Under sin tid i Uppsala lär Lydia Wahlström känna fler personer som är viktiga inom rösträttskampen, exempelvis Ann Margret Holmgren i vars hem hon under en tid är inackorderad, och hon inleder också kärleksförbindelser med några av kvinnorna. När Lydia Wahlström blir doktor i historia är hon tidig men hon är inte den första. Ellen Fries disputerade i historia redan 1883 men då var tiden en annan och Ellen Fries var ensam och isolerad.
Engagerad antinazist
Lydia Wahlström engagerade sig inte bara i frågan om rösträtten och kvinnors rättigheter, hon var också en stark antinazist. Hon engagerar sig i flera av de föreningar som bildas under andra världskriget, exempelvis Samfundet Nordens Frihet. När grevinnan Amelie Posse (stående på bilden) ställer frågan om Lydia Wahlström vill vara med och bilda en antinazistisk förening under våren 1940 svarar Lydia ja.
Gruppen håller sitt första möte den 9 april 1940, samma dag som Norge och Danmark ockuperas av Nazi-Tyskland, och eftersom det är på en tisdag får dagen ge den hemliga gruppen dess namn ”Tisdagsklubben”. I gruppen ingick flera kända antinazister i Sverige, och på bilden syns några av dem (bland andra Ture Nerman och Marika Stiernstedt). Om detta berättar Ingrid Pärletun in sin bok Lydia Wahlström (2018).
Rösträtten fyller hundra år
I år fyller rösträtten hundra år i och med att det första grundlagsändrande beslutet togs den 24 maj 1919. Men redan innan dess träffades en överenskommelse i riksdagen den 17 december 1918. Eftersom riksdagen var extrainkallad kunde den inte ändra i grundlagen. Däremot kunde den ändra i kommunalvalen och redan i mars 1919 hölls de första kommunala valen med allmän och lika rösträtt. I 1920 hölls det sista riksdagsvalet i vilket kvinnor inte fick rösta, och i januari 1921 fastslog riksdagen grundlagsändringen.
Allmän och lika rösträtt hade införts i Sverige. I september 1921 fick kvinnor rösta första gången och i januari 1922 kom de fem första kvinnorna in i riksdagen. I kampen för rösträtt var Lydia Wahlström en pionjär, som ordförande i LKPR men också som författare och skribent. Men hon var givetvis inte ensam. Som mest samlade LKPR över 17 000 medlemmar och tillsammans med män som också ville förändra systemet drev de på frågan. För hundra år sedan hade de anledning att fira sin första seger i denna kamp.
Karin Kvist Geverts, docent i historia och utredare Demokrati100, Kungliga biblioteket
Läs också:
- Lydia Wahlström i Ingrid Pärletuns biografi
- Artikel i VLT
- Lydia Wahlström: ”Eld och glömska åt dessa rader”. Historien om den kvinnliga rösträttens genomförande i Sverige.
Texträttigheter: Du får använda materialet fritt om du anger upphov (fotograf, författare, konstnär). CC BY-NC
Bildrättigheter: Den övre bilden visar Per Lindroths satirteckning av Lydia Wahlström från 1911, publicerad i Söndags-Nisse den 22 januari 1911.
Hänvisa till artikeln så här: Karin Kvist Geverts, ”Lydia Wahlström – en pionjär i rösträttskampen”, artikel på Demokrati100.se, www.demokrati100.se/lydia-wahlstrom-en-pionjar-i-rostrattskampen/ (hämtad ÅÅÅÅ-MM-DD).
