|
Kyrkan och prästerna hade stor makt över människorna i 1800-talets Sverige. Alla skulle gå i kyrkan, men det var bara prästen som fick tolka bibeln. Religiöst ”fritänkande” personer kunde bestraffas, till och med landsförvisas.
Under 1800-talets lopp ifrågasattes statskyrkan alltmer. Det var dels ett uppror mot kyrkans maktställning, dels en längtan efter en mer innerlig och personlig tro.
Man tyckte också att kyrkan hade fel i viktiga bibelfrågor, som dopet och nattvarden. Människor började ta sig rätten att själv läsa och tolka bibeln. Det uppkommer en religiös rörelse, en ”väckelse”, som bemöttes med misstänksamhet av statskyrkan och samhället.
En viktig del av väckelserörelsen var bildandet av egna, fristående församlingar. De nya religiösa samfunden, som baptisterna, metodisterna och Frälsningsarmén, följde ofta mönster från andra länder, t ex USA och Storbritannien.
Den som ville vara med i en församling måste bekänna sin tro och godkännas. Man kunde också bli utesluten från gemenskapen. Det var viktigt att berätta för andra om sin gudstro och sprida budskapet. Mängder av kvinnor och män sändes ut som missionärer till bland annat Afrika, Kina och Indien, men det fanns även viktiga missionsuppgifter inom Sveriges gränser.
|
