År 1906 pågick en landsomfattande namninsamling till stöd för kvinnlig rösträtt och runt om i Sverige startades lokala rösträttsföreningar, så även i Västmanland. Föga anade dessa entusiastiska kvinnor att det skulle dröja femton långa år innan målet om politisk rösträtt och valbarhet var uppnått.
En ovanligt varm oktoberkväll 1906 samlades 163 förväntansfulla åhörare i godtemplarföreningens lokal i Västerås för att lyssna till ett föredrag om kvinnlig rösträtt. Den inbjudna talaren, Ann Margret Holmgren, förkunnade att en ny tid nu hade kommit, en tid då kvinnorna inte bara skulle göra en insats i hemmen, utan också ute i samhället. Efter föredraget grundade 67 kvinnor Föreningen för kvinnans politiska rösträtt (FKPR) i Västerås. Men det här var inte den första västmanländska föreningen i sitt slag, redan två år tidigare hade nämligen en rösträttsförening bildats i grannstaden Arboga, även då med Ann Margret Holmgrens hjälp.
”Kvinnan ä[r] inte mogen för politisk rösträtt” säger man. Jag frågar då: ”fordrar man af mannen någon annan mogenhet än den att vara fylld 21 år?” – Ann Margret Holmgren (ur föredragsmanus i Uppsala universitetsbiblioteks samlingar)
Vilka var då de kvinnor i Västmanland som engagerade sig i rösträttssaken? Bland föreningarnas medlemmar fanns såväl gifta som ogifta, yrkesarbetande kvinnor. Särskilt framträdande var lärarinnorna. I Arboga var föreståndaren för stadens flickskola Carolina Falk ordförande i ett decennium. Hennes kollega i Västerås, Anna Löfgren, var en uppskattad skolledare och samtidigt en samlande kraft i stadens kvinnoföreningar. Maja Strandberg, den första att hålla i ordförandeklubban i Västerås, var likaså hon utbildad lärare. I Köping, där en förening bildades 1908, var läroverkslärarinnan Maria Lybeck inledningsvis drivande.
Utöver lärarinnorna hittar vi många olika yrken representerade i länet, såsom butiksbiträden, fotografer, handelsidkerskor, modister, sömmerskor och telegrafister. Den legendariska barnmorskan Hilda ”Pila-Britta” Pihlgren liksom journalisten Maria Dehn tillhörde en period Västeråsföreningens kärntrupp. Genom Helga Silverstolpe hade föreningen även band till toppen av kvinnorörelsen, eftersom hennes adoptivmor var Anna Whitlock.
Konservativa, liberaler och socialister
Även om rösträttsföreningarna främst samlade liberala och konservativa kvinnor fanns en del medlemmar ur arbetarklassen. Samarbete i olika frågor med de socialdemokratiska kvinnoklubbarna förekom, men stundtals var relationerna spända. Vid ett tillfälle beslutade exempelvis kvinnoklubben i Västerås att medlemmarna borde lämna FKPR. Vänstersocialisten Ida Olsson invände dock med orden: ”Vi borde ändå vara med hela högen.”
På det kommunalpolitiska området kom genombrottet i Västmanland den 7 december 1911, då tidigare banktjänstemannen Emelie Sjögren-Johansson i Köping som första kvinna i länet valdes in till stadsfullmäktige. Hon fick året därpå sällskap av affärsinnehavaren Amelie Salén, samtidigt som lärarinnan Helga Sundborg i Arboga och före detta sjuksköterskan Nina Benner-Anderson i Västerås utökade skaran kvinnliga fullmäktigeledamöter. En lyckad strategi som ofta användes vid valen, var att kvinnorna gick samman över partigränserna om en gemensam kandidatlista.
Upplysning och utbildning
I övrigt bedrevs den västmanländska rösträttskampen på samma sätt som i resten av landet. Kvinnorna ägnade sig till stor del åt opinionsbildning genom spridning av flygblad och broschyrer, genom lobbyarbete gentemot länets politiker och riktade utskick till de fåtal kvinnor som var röstberättigade i kommunala val. Den liberala pressen såsom Bärgslagsbladet och Vestmanlands Läns Tidning var positivt inställda och publicerade föreningarnas artiklar, notiser och upprop. Offentliga föredrag med inbjudna talare lockade inte sällan 500–600 åhörare. Mycket av arbetet syftade även till att genom upplysning och utbildning rusta kvinnorna för det politiska ansvaret som rösträtten väntades medföra. Lättsammare inslag förekom också, våren 1912 uppförde till exempel nybildade Sala FKPR två skämtsamma rösträttspjäser av Frigga Carlberg. Den nationella rösträttsdagen, den 7 oktober, firades i Köping, Västerås och Norberg.
Kommunalvalen 1919 innebar ett viktigt steg mot målet om kvinnlig rösträtt till riksdagen. I Norberg blev telegrafkommissarie Maria Fogelqvist invald som första kvinna och i Västerås röstades hela fem kvinnor in, däribland liberala Ida Grönberg och Agnes Söderquist för Socialdemokraterna.
Efter att målet med kvinnlig rösträtt och valbarhet var uppnått, upplöstes så småningom föreningarna i Västmanland och i övriga landet. Som mest hade drygt 400 kvinnor här varit engagerade i rösträttsrörelsen.
Johan Andersson, arkivarie, Västerås stadsarkiv
Texträttigheter: Du får använda materialet fritt om du anger upphov (fotograf, författare, konstnär). CC BY-NC
Bildrättigheter: Västerås FKPR:s styrelse 1918. Från arkivet Henningska fotogåvan 1959 i Västerås stadsarkiv. Bilden är kolorerad. Fotograf okänd.
Hänvisa till artikeln så här: Johan Andersson, ”När rösträttsvindarna drog fram över Västmanland”, artikel på Demokrati100.se, www.demokrati100.se/nar-rostrattsvindarna-drog-fram-over-vastmanland/ (hämtad ÅÅÅÅ-MM-DD).